Två hjärtejulgoda medmänniskomusiker

Följande är ett faktum och slår egentligen aldrig någonsin fel: Man kan lita på proffs. Alltid. Obetingat. Hela tiden. Jämt. Kalle Moraeus (kortväxt, fiol) och Bengan Jansson (längre, dragspel) kommer in på scenen, oklanderligt elegant klädda i svarta kostymer, vita skjortor. Som ett par orubbligt tystlåtna yrkesavlivare direkt ur Pulp Fiction. Säger ingenting. Börjar bara spela-Jul, jul strålande jul. Och därmed är parketten vaxad och ribban etablerad, för kvällens aktiviteter.
Det här blev den trevligaste, mysigaste, mest mångsidiga, dimensionsrika och direkt-äkta julshow-föreställningen hittills. De har ett coolt sambagung i kompet (bland annat esset Hector Bingert!) och manöverar vant mellan traditionella julvisor,
nyare dito, instrumentalare av klass och diverse annat julströssel-sväng därtill. Allra bäst var det när Bengan Jansson på dragspel genomförde det svindlande vackra temat ur Michael Radfords film oförglömliga Postiljonen-Il Postino. Men Taubens Knalle jul, Ser du stjärnan i det blå samt nyare julrussin som Tomten och jag e? överens lackerade även de mycket fint in sig i den som sagt allt mysigare helheten.
Bra verbal styrfart på mellansnacket har de också. Och vid ett tillfälle smäller Kalle Moraeus av en praktfull aria ur en opera som "är italiensk och handlar om jul och kärlek eller nåt och som kanske är skriven i Borlänge". Som sagt: Proffs kan man tveklöst lita på. Och gentlemännen Moraeus och Jansson, med gedigna medmusiker, är hjärtejul-goda medmännisko-musiker och fullblodsproffs. Och om 20 dagar kommer Tomten. Två av hans Nissar var här och sonderade terrängen på måndagskvällen.

Två hjärtejulgoda medmänniskomusiker

Man kan lita på proffsen. Jämt. Det slår recensenten Rolf Nilsén fast efter att ha upplevt julmusik med Julens bästa vänner, Kalle Moraeus och Bengan Jansson Show.