Initiativet är det inte fel på. Tvärtom. Klart människor på nyckelpositioner i vårt samhälle måste ses för att inspireras, ta del av forskning och inte minst mötas över yrkesgränser. Jag menar, den samhällsomvandling som städer i Norrbotten står inför bjuder på många utmaningar där kloka huvuden måste samverka för att nå resultat där näringslivet med tydlighet måste se till mänskliga värden för att försäkra sig om en nutida och framtida kompetensförsörjning.
Och orden har återkommit som ett mantra:
Det handlar om livet mellan husen.
Det handlar om sociala hållbarhetsfrågor.
Det handlar om att få unga människor att välja ett liv i norr.
Det handlar om ett rikt kultur- och föreningsliv som attraktionskraft.
Det handlar om diversifierade stadskärnor.
Det handlar om att bygga gestaltade livsmiljöer där människor trivs och känner sig trygga.
Jag skulle givetvis kunna fortsätta stapla självklarhet efter självklarhet. För vem vill exempelvis inte bo i ett fint bostadsområde där det finns växtlighet, lekytor för barn, mataffär, konstnärlig utsmyckning och möteslokaler. Kort sagt, ett samhälle som är tryggt för de boende i livets alla skeenden med närhet till en stadskärna som bjuder på både natur och ett rikt kultur- och nöjesliv där en bit god mat kan förhöja en ledig helgdag.
Det handlar inte om att såga initiativet. Det är djupt bekymmersamt att inte minst unga tjejer flyttar från Luleå och länet för att hitta sin plats på andra ställen i Sverige och världen, oberoende om man får bo i en trist etta i andra hand i ett miljonprogramsområde och betala skjortan för tak över huvudet. Den krassa verkligheten är, trots allt, att detta alternativ väljer många unga framför ett billigare och bättre boende i norr.
Varför? Den frågan lär utgöra huvudbry för inte minst våra politiker. Näringslivet tuffar ju på och har sin kravlista för att stanna kvar.
Då kan blickarna vändas mot Umeå, den nordligaste motsvarigheten till Norrbottens residens stad Luleå, som har lyckats att växa och frodas.
Ett troligt tips är att Umeås universitetsutbildningar faktiskt bjuder på ett brett utbud – från humaniora till teknisk fysik – en läroanställt som lockar många där tankar och idéer av de mest skilda slag får mötas och flyga fritt. Det vill säga, en plats att växa som människa, möta sin livskamrat och där samhällsnyttan och uppdragsutbildningar kommer i andra hand.
Det är inget fel med Luleå tekniska universitets utbildningar mot gruvindustrin, men för att lyckas locka unga skulle nog våra regionala politiker sätta press på regeringen för att i framtiden se en mer diversifierad utbildningskatalog på LTU, och skippa att man är ett tekniskt universitet. För någonstans handlar det om att Luleå och Norrbotten behöver göra sig fri från ett nyttoperspektiv skapat av ett kolonialt, historiskt tänkande, som pågått före Gustav Vasas tid.
Luleå och Norrbotten är en fantastisk plats att leva på. Här finns ett bubblande kulturliv, vacker natur, fina människor och inte minst en stor omsorg om dess befolkning.
Därför, skapa ett nod, en plats för filosofiska tankar, likväl som tekniska lösningar, för kommande generationer att mötas på.
Och ursäkta, men denna plats måste vara i residensstaden Luleå. Så snälla, lägg ner gamla tvister mellan orter. Det behövs ett starkt centrum, bara så kan andra samhällen i länet växa. Punkt!