ââEftersom jag Ă€r mitt eget skivbolag blir det nĂ€stan som fyra Ă„rstider att ge ut ett album. Man spelar in, mixar, lanserar och sedan ger man sig ut pĂ„ turnĂ©. Nu har det bara varit som en enda lĂ„ng, grĂ„ vinter dĂ€r man sitter hemma för sig sjĂ€lv.
Rasmus Arvidsson ringer upp frĂ„n sin kĂ€llare nĂ€ra FĂ€rjestaden pĂ„ Ăland, dĂ€r han inrett en egen studio men inte isolerat ordentligt. Det Ă€r i början av december och "fruktansvĂ€rt kallt", trots att han bĂ€r dunjacka, berĂ€ttar han för TT.
ââJag har tillbringat mĂ„nga timmar hĂ€r under Ă„ret som gĂ„tt. VĂ„r nya producent bor i Berlin och fick reseförbud samtidigt som de stĂ€ngde ned hela Danmark. Att göra allt pĂ„lĂ€gg och sĂ„ng sjĂ€lv hemma blir sjĂ€lsdödande i lĂ€ngden. Jag blir osĂ€ker och framför allt vĂ€ldigt hĂ„rd mot mig sjĂ€lv nĂ€r det gĂ€ller sĂ„ngen, sĂ€ger Rasmus Arvidsson.
Bandet lyckades i slutet av sommaren samlas i Lund för en veckas intensiv inspelning av det album som döpts till "Smile and wave". Producenten Jari Haapalainen reste upp frÄn Berlin och resten av bandet tog sig frÄn Nybro, dÀr man en gÄng startade.
Blickar inÄt
De flesta musikintresserade har redan hört historien om hur Rasmus Arvidsson kom hem frÄn London, efter att nÀstan ha mist livet i en drogöverdos. Han kontaktade först missbruksvÄrden i Sverige, dÀrefter barndomsvÀnnen Patrik à berg och de tvÄ bildade Avantgardet. Det var 2015 och fem Är senare Àr bandet etablerat pÄ den svenska popscenen. PÄ "Smile and wave" sÀger Rasmus Arvidsson att han för första gÄngen blickar inÄt i texterna, som en konsekvens av bristen pÄ yttre intryck.
ââJag har aldrig varit speciellt intresserad av att skriva om kĂ€nslor. Det har aldrig kĂ€nts intressant för nĂ„gon annan vad just jag kĂ€nner. Men under det hĂ€r Ă„ret brottas alla med samma typ av inre konflikt, bara i att ta sig upp ur sĂ€ngen finns ett motstĂ„nd. Och dĂ„ mĂ„ste mĂ„nga gĂ„ till jobbet och kriga pĂ„ Ă€ndĂ„.
"Man kÀmpar pÄ"
Trots det inĂ„tblickande allvaret lĂ„ter det inte ultradeppigt om det nya albumet â tvĂ€rtom finns dĂ€r flera upptempolĂ„tar med texter prĂ€glade av framtidstro. Ett medvetet val, enligt Arvidsson.
ââDet hade varit enkelt att ta en genvĂ€g och göra skivan becksvart och hopplös. Men jag vill att den ska spegla psyket och den naiva hoppfullheten man mĂ„ste frambringa. Man kĂ€mpar pĂ„ men blir nedslagen igen. Jag har försökt att skriva den som ett "peptalk" till mig sjĂ€lv, förklarar han.
Han beskriver sig sjÀlv som en person som inte vill göra nÄgot halvdant. Det var dÀrför en hög tröskel att kliva över att ta sig tillbaka till studion, nÀr det inte gÄr att dela de nya lÄtarna med publiken under livespelningar.
ââVi blev erbjudna att strömma eller göra anpassade 50 personers-spelningar. Men jag kĂ€nde att det mĂ„ste bli 100 procent, annars Ă€r det inte vĂ€rt det.
DÀremot sÄg han möjligheten att utvecklas, vilket var det som till slut mynnade ut i att det trots allt blev en skiva under det mÀrkliga Äret 2020.
ââOm jag skulle lyssna pĂ„ en tidigare skiva och tycka att "fan vad den Ă€r bra", dĂ„ har jag misslyckats. DĂ„ har jag inte utvecklats eller tagit ett kliv nĂ„gonstans och det Ă€r jag allergisk mot. Jag vill tycka att det jag gör just nu Ă€r svinbra men det jag har gjort förut ska kĂ€nnas som att det gĂ„r att göra bĂ€ttre. Det viktiga Ă€r att man rör pĂ„ sig Ă„t vilket hĂ„ll som helst, framĂ„t eller Ă„t sidan, bara man inte stĂ„r still.