I Böle utanför RÄneÄ har Mats Wikström satt upp sitt konstverk utanför entrén till sitt hem. Innanför husvÀggarna finns hans liv, ateljé och verksamhet.
Huset utanför RÄneÄ har förÀndrats sedan bilderna togs för fyra Är sedan. PÄ skivomslaget till "Det Àr över nu" har Amanda Ferm tecknat av fotografierna som Àr tagna under en period pÄ ett Är och tre mÄnader, en period dÄ konstnÀren och musikern Mats Wikström först föll för kÀrleken och dÀrefter sÄrades av uppbrottet.
Wikström började skriva lÄtar i 50-ÄrsÄldern, bildade punkbandet Eterkropp vid 55 och ett Är innan 70 solodebuterar han. LÄtarna pÄ A-sidan var det som fick honom att starta arbetet med ett album, det var sÄ personligt att han behövde stÄ för dem med eget namn.
â Jag skrev lĂ„ten "LĂ„gan Ă€r evig" i början av relationen. Texten gĂ„r "LĂ„gan Ă€r evig men kanske inte vĂ„r ... vi fĂ„r vĂ€l se hur allting gĂ„r", sĂ€ger han med ett litet skratt.
Mats Wikström har ÄtervÀnt till den spruckna relationen upprepade gÄnger i arbetet med skivan och nÀr han berÀttar om den kÀrleksfulla starten mÄlar han upp bilderna av hemmet som byggts om sedan dess, bÄde fysiskt och sjÀlsligt.
PÄ vÀg ut till kaffekannan fortsÀtter han berÀtta om hur allt startade, att han var lite svÄrflirtad och sjÀlv lÀmnade relationen vid flera tillfÀllen. Sista gÄngen var det han som blev lÀmnad.
â För mig var den hĂ€r relationen vĂ€ldigt pĂ„taglig, den engagerade mig extremt mycket. OhĂ€lsosamt mycket, bĂ„de nĂ€r det var bra och nĂ€r det var dĂ„ligt, sĂ€ger Mats Wikström.
Omslaget till "Det Àr över nu" Àr tecknad av Amanda Ferm och innehÄller minnesbilder frÄn en kÀnslosam period. Men vissa saker Àr sig lika.
Bandet Eterkropp Àr fortfarande aktiva men de personliga texterna till "Det Àr över nu" passade bÀttre som sololÄtar.
Halva skivan skrevs under tiden hemmet hade en sambo, resterande delen skrevs efter att hon flyttat ut.
â Visst har det varit en terapeutisk handling, vĂ€ldigt mycket kultur och lĂ„tar handlar om det hĂ€r. Det svĂ„ra med kĂ€rlek. Det hĂ€rliga med kĂ€rlek gĂ„r sĂ€kert att göra men det Ă€r framförallt det hĂ€r jobbiga. Det finns vĂ€ldigt mĂ„nga lĂ„tar som handlar om uppbrott och jobbigheter. Jag brukar sĂ€ga att mina föregĂ„ngare Ă€r Bob Dylan med "Blood on the tracks" och Ulf Lundell med "Den vassa eggen" â och nu har jag den hĂ€r. Gubbarna ojar sig över jobbiga situationer.
Under lördagen spelar Mats Wikström upp sitt album i Kulturens hus under en releasespelning. Isa Landelius vÀrmer upp publiken.
Det tog tre Är att fÀrdigstÀlla plattan och kÀnslorna har lagt sig.
â I och med att jag var sĂ„ jĂ€vulskt engagerad i det hĂ€r var det helt otroligt tomt och ensamt nĂ€r det plötsligt inte fanns. Det ledde ocksĂ„ till att jag tappade kontakt med mina vĂ€nner. Nu har det gĂ„tt nĂ„gra Ă„r och börjar bli bra pĂ„ olika sĂ€tt.
PÄ skivomslaget syns en tecknad Mats Wikström med krycka, en skadad person som vid tvÄ tillfÀllen glömde att se sig för vid utfarten till NiemiselvÀgen.
â Det ingick under den dĂ€r tiden att jag höll pĂ„ att köra ihjĂ€l mig tvĂ„ gĂ„nger, det var ganska nĂ€ra, pĂ„ grund av att jag var uppfylld av nĂ„gonting â ofta dĂ„liga grejer. Jag brĂ€nde mig ocksĂ„ pĂ„ foten jĂ€vligt kraftigt och fick hoppa pĂ„ kryckor ett tag, det hĂ€nde sĂ„dana grejer. Jag var inte med i livet pĂ„ ett sĂ€tt som man inte bör vara, det hĂ€r tog över hela mig.
En del i terapiarbetet för att samla sig bestod i att snida trÀskeder, mÄlet var 300 stycken och i dag hÀnger ett 50-tal pÄ vÀggen i Wikströms sovrum.
Han pekar och berÀttar. Att vara utlÀmnande Àr ingenting speciellt tycker han.
â I den första lĂ„ten yttrar jag mig lite om hennes beteende. Jag tycker inte att det Ă€r fel men att jag gör det Ă€r nĂ„got jag i alla fall tĂ€nker pĂ„. Men det jag har fĂ„tt uppleva med henne Ă€r bĂ„de positivt och negativt.
KÀnner du dig stolt över skivan?
â Ja ... jo det Ă€r jag vĂ€l. Jag tycker att den Ă€r jĂ€ttebra, vĂ€ldigt bra. NĂ„gra lĂ„tar Ă€r ju helvetes bra.
BÄde under de stormiga delarna av relationen och efter uppbrottet anvÀnde Mats Wikström skapande av trÀskedar som terapi.