Kåtan i Jokkmokk är inte den typiska logen på festival. Där inne delar artisterna på sex fotöljer och ett bord med frukt, chips och drickor.
Maxida Märak måste kissa.
I övrigt måste hon ingenting.
– Jag tar allt på volley, för det blir oftast inte som man tänkt sig ändå. Jag hörde en skräckhistoria om E-type, som alltid tog några järn innan han gick på scenen. Han visste att det slog till under näst sista låten och gjorde honom taggad, men en gång fick han veta att de skulle skjuta upp giget en halvtimme. "Det kan jag inte göra, jag har supit till nu. Då är jag full innan jag går upp på scenen".
Maxida Märak backstage i Jokkmokk.
Två timmar innan sommarens första uppträdande, på hemmaplan i Jokkmokk, sitter Maxida Märak i en kåta bakom scenen. I ett kvävande varmt utrymme ser hon hur artistkollegan Sofie Svensson drar på sig skinnjackan och fixar tekniken innan hon tar kliven upp på parkscenen.
– Löste det sig för dig med "in-earsen"? frågar Svensson. "Va skönt".
Sara Elz har produktionsrepat Maxida Märak i Jokkmokk under veckan och gör några sista anteckningar på låtlistan för att minnas hur hon ska spela.
Eftermiddagens soundcheck höjde stressnivån en aning kring det begränsade backstageområdet, men när festivalkvällen dragit igång är oron borta. Maxida Märak sitter i en skinnfåtölj och har tagit för sig av snacksbordets Coca cola-utbud samtidigt som hon socialiserar med tekniker, artistkollegor och volontärarbetare.
– Det får gärna komma och gå lite folk, det tar bort lite av allvaret i det hela. I slutändan är det här bara världens roligaste grej, det är kul och det måste fortsätta vara kul. Jag känner folk som har en sådan scenskräck att det är en plåga innan varje gig, säger hon.
Dottern NikeSunna och hennes kompis Hilda gästar under konserten i Jokkmokk och får hjälpa till med tekniken strax innan Maxida Märak går upp på scenen.
Dagen inleddes med en springtur i hemmamiljö, ett hårt träningspass med kollegan Sara Elz och en tupplur i trädgården innan ett struligt soundcheck följdes av middag på hotellet. En lugn dag som ska kulminera 22.30 när Maxida Märak kliver upp på scenen.
– Jag åker ofta långa sträckor, hälften av gångerna kan det vara förseningar, det händer att jag missar soundchecktider för att tåget är försenat och är framme timmen innan gig. Har man en rutin som måste göras varje gång sätts du i stressmode. Jag räknar aldrig med att komma i tid men om jag vet att jag kan leverera under vilka förutsättningar som helst känner jag mig lugn, säger hon.
Musikerna Maxida Märak och Sara Elz tvingas vänta 15 minuter på att gå upp på scenen då de missuppfattat tiden. "Jag stod ju på scenen och var beredd att köra", skrattar Elz.
"Mätt, glad och nykter", Märak känner sig precis som önskat. Hon bär en liten väska med smink i ena handen och en mobiltelefon i den andra när hon ställer sig bredvid scenen och tittar ut mot publiken som sjunger med i låtarna som Sofie Svensson & Dom där levererar från scenen.
Hon vill veta hur människorna i parken ser ut och hur många de är.
– Jag tycker det ligger i ens professionalitet att spela som om det vore tusen pers, annars tycker jag inte man gör sitt jobb. Det är samma med alkohol, jag fattar inte att folk inte respekterar sitt yrke mer. Folk kommer bakis eller fulla – vem fan gör det på något annat jobb? Folk har betalat pengar för att komma hit, då vill jag garantera att jag gör mitt bästa.
Samtidigt som Sofie Svensson & Dom där skriver autografer och ställer upp på bild efter sin spelning väntar Maxida Märak och dottern NikeSunna på att deras konsert ska börja.
Efter toabesöket är Maxida Märak redo för att gå upp på scenen.
"Sju minuter kvar".
Från att ha diskuterat Hoojas senaste låt och Usama Bin Ladens tidiga besök i Jokkmokk med en arrangör går Maxida Märak för att koppla in monitorerna i öronen. Och kissar. Sara Elz tar med sig trumpinnar och kliver upp på scenen.
"Áddjá, är du med mig? Tack! Jag är kingen!". Inför varje spelning pratar Maxida Märak med sin bortgångna morfar.
Maxida Märak tittar upp mot himlen och ler.
– Innan jag går upp på scenen brukar jag prata med min Áddjá (morfar) snabbt. Jag säger: Áddjá, är du med mig? Tack, jag är kingen! Jag måste ändå känna att jag är kingen (skratt), annars kommer ingen annan tro på det heller. Det gör jag varje gång, det är en enkel grej att göra – den kan jag få till överallt.
Sara Elz tittar ut över en tämligen gles publik när hon blir kallad av scenen igen. Musikerna hade blivit felinformerade och klivit på 15 minuter för tidigt.
– Det var det där jag menade med E-Type. Han hade fått problem nu.
22.30 går Maxida Märak upp på scenen och gör sommarens första spelning, inför hemmapubliken i Jokkmokk.