1988 invigdes Filmstaden i Luleå men redan innan den första popcorndoften spridits och första biljetten rivits var Agnetha Burström etablerad i lokalerna. Som byggstädare var hon med innan biografen byggts upp och ett år senare gjorde Margot Lundmark sitt första inhopp i kassan. Snart 30 år senare står de kvar och möter biobesökarna.
– Från början var det bara ett jobb, men sedan har vi haft så himla kul här genom åren, berättar Agnetha Burström.
För Lundmark, som jobbar heltid som kyrkvaktmästare, har kvällarna på biografen och glada kunder muntrat upp genom åren.
– Det var mycket sorg och allvarliga saker på mitt vardagliga arbete, när jag sedan kom hit och jobbade var det som en ventil. Väldigt positivt och glatt, säger hon.
Från början vigdes stor del av tiden åt biljettförsäljning och telefonbokningar, på senare år har de digitala köpfunktionerna lett till att fokus ligger på fösäljning i kiosken. Tid för att se på film har de dock aldrig haft.
– Många tror att vi kan se film, men det måste jag göra när jag är ledig. Vi städar, håller koll, tar emot varor, poppar popcorn – det är mycket som ska göras, säger Margot Lundmark.
Bioveteranerna bläddrar i gamla fotografier och minns tillbaka på åren som gått. På bilderna syns Filmstaden innan rulltrapporna från "Lilla Shopping" plockas bort, då "Scream" och "Titanic" rullade för 50 kronor föreställningen.
– Jag minns när "Sagan om ringen" och några fler storfilmer gick, år 2000 tror jag. Det var så sjukt med folk, alla salonger var fulla – det var helt galet, säger Lundmark.
På tal om galet. Under 30 år hinner det hända en hel del, både i biomörkret och i korridorerna utanför.
– Folk har kräkts och blivit sjuka och någon har svimmat. Det skedde under en skräckis en gång även om han sa att det inte berodde på filmen. Jag minns också när kom ut en kille från salongen och hade fått en massiv hjärtinfarkt, hade inte ambulansen kommit så fort hade det gått illa. Han var opererad två timmar senare, berättar Agnetha Burström.
Även Margot Lundmark har erfarenheter av att påkalla sjukvård.
– Vi hade en kvinna vars blodsocker sjönk och blev jättedålig så att ambulans fick komma, det var ungefär tre år sedan. Vi lyckades få ut kvinnan och sätta igång filmen igen men det blir skärrat. Det blir skärrad stämning i salongen.
Vad händer när någon kräks?
– Då får vi torka upp. Det sker sällan inne i salongerna och då det händer har de oftast kunnat kräkas i popcornbunken, säger Burström.
Får ni ofta rycka in när besökare klagat på varandra?
– Ja, det har vi absolut gjort. Det kan hända om någon pratar för mycket eller om någon sitter och kastar popcorn.
Även om Lundmark inte själv är felfri.
– När jag såg en Caribbean-film och två ögon dök upp i sjögräset skrek jag rätt ut och slängde popcornen rakt upp så att det landade på gubben bredvid (skratt). Oj vad mina barn skämdes.
Försöker folk smita in?
– Ja det har hänt, någon har gått på toaletten och försökt ta med sig någon in. Men sådant har upptäckts, säger Burström.
– Jag minns att de försökt komma in utifrån, när utgångarna inte stängts igen och larmet gått. Då reagerade man och helt plötsligt var de i någon annan salong, men vi fick tag i dem, säger Lundmark.
I biomörkret kan det mesta hända, har ni upptäckt mycket snusk?
– Jag tror inte att någon har haft samlag, men det vet vi inte riktigt. De kan ju folk ha haft om de är själva i biosalongen, vi går inte in under filmvisningarna, säger Burström.
– En gång var det ett par som gick in på bion och sedan gick på toa var och en för sig. Jag tyckte att det tog en jävla tid innan de kom ner från toan, när gick och kollade på damernas så höll de ju på för fullt där inne. Jag är inte den som är den så jag sa åt dem att de kunde göra det där hemma i stället.