När Janinne Sandström Oja flyttade från bandmedlemmarna i Könsförrädare, hem till Luleå, hade hon bestämt sig för att fråga Ida Johansson och Lars-Johan Sandström om de ville bilda ett nytt band.
Efter rep med banjo, gitarr och synth var de alla överens om att något saknades, typ trummor och bas. I den forna punkduon Agnes Nilsson och Paulina Nilsson fann de vad de sökte och Norra Reviret skapades. Nästan tre år senare kommer debut-EP:n "Driver" och under onsdagen släpps ett smakprov via singeln "Sista gången".
– Det känns som att vi har börjat hitta hur vi ska låta som band. Vi har nog alla olika uppfattning om vad vi tycker låter bra, vi drar åt fem olika håll, berättar Lars-Johan Sandström.
LÄS MER: Succémusikern har kommit hem till norr
De beskriver musiken som något i gränslandet mellan indie och pop, även om de inte alltid är överens om vilken sida av gränsen de ska ligga på. Sångaren Janinne Sandström konstaterar att det i alla fall låter "stadigt" och berättar att textskrivandet är en del i hennes personliga utveckling.
– Jag ville skriva texter och sjunga, jag ville våga göra det. Jag har varit lite feg och inte vågat ta plats, berättar hon.
Är du bandets frontfigur?
– Ja, om man ska gå på den klassiska bilden av frontfigurer så är jag det. Men det är inte som att det alltid måste vara jag som pratar och bestämmer allting. Jag är inte världens mest självsäkra person, säger hon.
LÄS MER: Recension av Norra Reviret på Musikens makt
På tal om självsäkerhet bör vitsorden och snacket i musikkretsar ha gjort en del för självförtroendet. Redan efter ett år utsåg Mattias Alkberg deras "Järnnätter" till årets låt i alla kategorier och musiksajter har hyllat deras musik. Men de vill hellre sammankopplas med kommersiell pop än kallas "indiecreddiga".
– Man kommer inte så långt på det. Vi vill ta oss utanför det och vara tillgängliga för folk, vi vill spela på Pajala marknad, säger Janinne Sandström Oja.
– Jag vill att 45-åringar ska stå och kramas till vår musik (skratt) – och att någon ska lyssna på oss i bilen på väg till typ Aitik.
LÄS MER: "Lite fattigare – men potentialen finns"
Bandnamnet hittade sångerskan på Leif GW Perssons keps i dokumentären om hans liv. Till en början gick tankarna till jakt, men inom kort hoppas de att folk snarare tänker på ett snällt band från Luleå.
Hur tror ni folk ser på er?
– Jag tror att folk tycker att vi kan anses vara dryga och sura, säger Ida Johansson och skrattar. Vi är kanske inte så extroverta personer.
– Men vi vill vara snälla.