Ken Ring går in på sitt 20:e år som etablerad artist och firar med att genomföra sin största och mest krävande turné hittills. Under helgen är han i Piteå, Luleå och Kiruna med en akustisk spelning.
– Vi har bara piano och cello, ingen dj eller trummor. Vanligtvis kan man bara dra på en låt när man vill ha lite röj så hoppar och skriker publiken, men nu är det mer utmanande. Får man en tyst, nykter publik att gilla konserten klockan 19 en söndag har man gjort det bra, säger Ken Ring.
Efter lördagskonserten uppträder han på O´Learys nattklubb och lördagens schema påminner om den senaste tiden då 33 spelningar avverkats på en och en halv månad.
– Vi har varit runt i hela Sverige och att avsluta på toppen känns najs, jag har ju alltid gillat norra Sverige bättre än södra. Jag tror man kan förvänta sig en väldigt känsloladdad föreställning, säger Ring.
Men rapparens personliga erfarenheter av Norrbotten är kluvna, han berättar att han har haft några av sina bästa och sämsta stunder i länet.
– Jag har aldrig haft dåliga gig i Norrland överhuvudtaget, jag tror att norrlänningar är lite som jag – de är lite bäng i huvudet, halvbänga som jag. De gillar att vara sig själva och det gör jag också, säger han.
I sin självbiografi skriver rapparen om en konsert i Piteå, på PDOL 1999, då han var orolig över att publiken skulle utebli och senare möttes av ett enormt publikhav kring kullen vid Babylonscenen.
– Det var en chockartad upplevelse, säger han.
– Norrland har alltid gett mig mycket kärlek och det var nog på den spelningen som jag insåg hur mycket lyssnare jag har egentligen. Det var jävligt mycket folk.
Ett jobbigare minne plockar han fram från tonåren då han placerades hos en vän till familjen efter att ha varit på glid hemma i Hässelby.
– Mina starkaste minnen från Norrbotten är från Övertorneå, min farsa skickade upp mig till Tornedalen när jag var busig. Tre månader där uppe ... det var inte rätt sätt att se Norrland, jag gillade det inte, säger han.
– Tre kilometer till närmsta granne – mitt ute i ingenting – som straff för att jag inte hade skött mig, det var inte så jävla kul.
Även denna gång får han avverka stora avstånd – i en fin turnébuss ("det är klart fan, vi kan ju inte åka runt i nå´ skräp") – där slutdestinationen Kiruna nås på söndag.
– Jag har alltid flugit så fort jag ska någonstans norr om Sundsvall men nu kör vi bil och det ska bli jävligt roligt att se Norrland på riktigt. Halvjobbigt att köra hem, men det är bara att bita i det sura äpplet och gasa på.