Maria Möller är själv inne på att det är svårt att sätta etikett på henne. Hon har kallats allt från skådespelaren som sjöng opera till imitatören som sjöng musikal. Hon säger att hon gör mycket men skiter i etiketten, hon vill "bara vara jag". Och hon är framförallt är väldigt omtyckt.
Men varför?
Är det för de långa stunder hon är komikern som vill leverera tänkvärdheter? Eller är det för att hon ofta är imitatören som vill klämma in så många karaktärer som möjligt? Är det så enkelt att hon älskas för att hon är en oerhört begåvad sångare?
När hon skämtar om youtube och sociala medier slår det mig. Hon är Youtube för generationen som är för gamla för att själva sitta och knarka klipp efter klipp. Precis som "tuben" erbjuder hon något av allt.
Med tanke på hur många i publiken som svarar "ja" på frågan om de såg tv-sändningen från Victoriadagen är jag något på spåren.
Ni vet hur det är att fastna vid Youtube. Tiden går snabbt och det finns många underhållande stunder även om det är svårt att hitta de odödliga höjdpunkterna. Det känns som när man ska visa en kompis ett klipp och det aldrig tas emot så bra som man hoppats.
Maria Möller hanterar jazz, opera, musikal, visor, swing och erbjuder allt från Ulla Skoog och Maria Montazami till Cher och Sven Wollter.
Jag hittar personliga favoriter som (paradnumret) Carola, Lotta Engberg och Barbro Högberg. Men det dyker också upp tröttsamma skämt om 5:2-metoden, telefonköer och semesterbilder på fötter. Det finns tillfällen då jag saknar att kunna klicka mig vidare på jakt efter virala sensationer, som inte dyker upp.
Problemet med Youtube är att det alltid finns något som är lite bättre, lite roligare och lite träffsäkrare där ute.
Efter en kväll med Maria Möller har du fått skratta åt hennes betraktelser, njuta av hennes grymma röst och nicka igenkännande åt hennes imitationer. Men samtidigt vet du att hon varken är den roligaste, pricksäkraste eller mest skönsjungande där ute.
Tror ni mig inte kan ni alltid kolla på typ Youtube.