En ensam människa ställs mot den manliga gemenskapen och övriga bygdens intressen. En fientlig och föraktfull miljö porträtteras i dimmor och via skrämda rådjursögon med ljudet av jaktvapen i bakgrunden.
Det låter som "Jägarna". Men handlar om den polska filmen "Villebråd".
Men det här är så mycket mer än ett plagiat av Kjell Sundsvalls 20 år gamla drama. Det här är något helt annat.
"Villebråd" gick upp på några utvalda Filmstaden-salonger i slutet av september och har blivit så omtalad att Folkets bio tar upp den för fyra nya visningar. En polsk rulle som skildrar natur, skjutvapen och patriarkat känns kanske inte så lockande. Men är det något du vill ta med dig från den polska kulturen – förutom piroger – är det den här filmen.
Regissören Agnieszka Holland har ett hyfsat CV, med avsnitt av regniga "The Wire", ösregniga "The Killing" och mörkruskiga "House of Cards" på listan, men målar här med alla möjliga färger.
Jag vet att den ordinarie biobesökaren kanske skiter i fotot men när varje bildruta liknar en likeraket på Instagram är det svårt att inte mysa åt utseendet. Dimmiga ängar, vackra vilddjur i skogsdungen, solen som tränger genom trädgrenar och magiska bergsvyer gör att Polen helt plötsligt känns som Europas Nya Zeeland.
Vad handlar den om då?
Genommysiga djurvännen Duszejko lever ensam med sina hundar i en by där hon hinner med att både extraknäcka som lärare och att springa på polisstationen för att anmäla tjuvjägare – eller "mördare" som hon kallar dem.
När traktens jaktlag sakta börjar tappa manskap, i vad som ser ut som överfall från djur, finns plötsligt Duszejko närvarande vid flera av offerfynden och hon dras in i mordgåtan. Tillsammans med en ung IT-expert, ett utnyttjat butiksbiträde, en insektsforskare och en mysgubbe till granne skapar de en något oväntad, men älskvärd, sammanslutning.
Det är lätt att tycka om karaktärerna och i motsats till de ruggiga skogarna i "Jägarna" lockas jag att kasta mig in i den polska landsbygden och bara vara. Att den dessutom tar parti för djuren – mot jägarna – gör bara att jag känner ännu starkare för "Villebråd".