Vi är samlade här i dag för att gemensamt finna styrka och omfamna varandra i denna svåra stund.
Det är fler än jag som sökt sig till värmen i stadens stora kulturbyggnad i hopp om att återfå tron och hitta ljuset under denna mörka höst. Ironiskt nog var det kvällens predikant som tidigare i veckan lät meddela att nästa års stora högtid till största sannolikhet inte blir av. Nu kliver han upp inför församlingen för att ge Luleåborna känslan av att det ändå finns högre makter att hänge sig åt i framtiden. Musikens makter.
Att kalla det krismöte är fel, väckelsemöte likadant, men då uppskattningsvis hundra procent av människorna vid loungescenen i Kulturens hus är Musikens makt-anhängare är det svårt att inte tänka på hur viktig den här kvällen är. Hur viktig Mattias Alkberg är för den här stan.
Huvudpersonen kliver upp på scenen efter att hans egna favoriter, Eterkropp, slitit igång kvällen och är klädd i helsvart kostym med svartmålade ögon.
"Luleå! Det här är Luleå", inleder han och spelar sedan singeln "Relativt Norrbotten" som han beskriver som "en visa, att nynna sina ungar till sömns med. Att höra genom ett fönster och känna sig trygg och glad med". Det är vad vi vill höra i dessa kulturellt oroliga tider.
LÄS MER: Mattias Alkberg: "Jag grät när jag fick mejlet"
Med ett allstarlag i ryggen (Jonathan Lundberg, Elin Sundström, Anton Nyström, Kalle Nyman, Mats Lundstedt) och ett säreget teatraliskt scenspråk river Matti Alkberg av klassiker som "Skända flaggan", "Ragnar" och "Nerverna" på lekfulla sätt och visar upp tilltufsade versioner av låtarna från "Åtminstone artificiell intelligens" där "Jag speglar mig" och "Obeskuren" sticker ut i sin mäktiga prakt.
När världen skälver under våra fötter är det skönt att ha en stadig famn att falla mot och stadsfader Alkberg svajar aldrig, trots att musiken gungar.
Den andaktiga känslan må förändras då nattvarden går ner och folket får egen luft. Men jag tror att det är precis vad Mattias Alkberg vill.
Luleå kan skapa en glad, livlig – till och med punkig – gemenskap i den kommunala byggnaden med utsikt över teater och rondellbilister. Det finns tro, hopp och kärlek.
Som en skänk från ovan tilldelades även Mattias Alkberg ett tioårigt stipendium i dagarna, det är nästan så att en blir troende. När kommunen inte längre investerar pengar i Musikens makt ser Konstnärsnämnden till att underhålla Alkbergs kreativa frihet.
Matti låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig.
Matti vände sitt ansikte till oss och give oss frid.
I musikens, scenens och den härliga artistens namn.
Alkberg.