Thomas Bäcklund har inte bytt om eller sminkat sig.
– Vad är klockan?
– Asmycket, konstaterar Rebecka Digervall.
Med knappt en och en halv timme kvar till sin första spelning på South by southwest går Sanna Kalla och Rebecka Digervall om varandra i huset som hyrts under festivalens första dagar samtidigt som de sjunger på olika låtar. Efter att ha varit tvungna att åka utanför stan och jaga ikapp cymbalstativ har de på nolltid fått på sig sina helröda scenkläder, makeup och diskuterat konsertens upplägg över en snabb matbit.
Tomas Bäcklund Thuneström tar på sig rollen som logistiker och packar rutinerat bandets väskor med utrustning samtidigt som han konstaterar att han troligtvis måste vänta på att sminka sig till de anlänt till spelstället. För en utomstående kan situationen se något kaotisk ut men Thuneström konstaterar att ”det är det här vi är bra på, vi går in och gör vår grej” och eftersom de faktiskt fått låna cymbalstativ för resten av veckan är det rent av en smakstart.
– Vi har haft flyt hittills och det här huset är ju väldigt bra, förra gången hade vi det inte lika enkelt. Då var det kattskit överallt
Och du är allergisk?
Ja som fan (skratt).
SE: The Magnettes öser i solen
En vit Uber-bil rullar in utanför Kimpton Hotel van Zandt och ut kliver solglasögonprydda artister som gör att vakten utanför hajar tlll. Star quality serverat via utkörning.
Men stjärnornas skimmer tappar sin lyster då de kliver in i hotellobbyns glansiga golv, där Ashton Kutcher och Elon Musk traskat kvällen innan. Rebecka Digervall ser ut som att hon har sett ett spöke eller – som i det här fallet - en död lokal.
– Det var inte det här jag såg framför mig, konstaterar hon.
Det ständiga hoppet om en mörk och svettig nattklubb suddas ut. Trion står och tittar på varandra med tomma blickar när Tomas Bäcklund Thuneström föreslår att de ska ändra låtlistan och göra ett lugnare framträdande.
Rebecka Digervall skakar på huvudet med bestämd min.
– Vi kör. Vi kör.
LÄS MER: Dennis Kallas hektiska dygn: "Alltid lite plågsamt"
Digervall sveper med blicken över lokalen, där välklädda medelåldersmänniskor sitter i soffgrupper med ett glas framför sig.
– Man får inte vara feg, när vi väl börjar köra … ja vi måste bara köra helt enkelt, berättar hon.
I stället för att grubbla över hur konserten kommer att bli börjar de se möjligheter.
– Våra set är uppbyggda efter att vara så flexibla som möjligt för att vi ska kunna köra även om det inte är som vi tänkt, säger Sanna Kalla.
– När vi ändå är här gäller det att spela så mycket som möjligt och då kan det vara jättebra ställen eller ställen som till och med är sämre än det här
LÄS MER: Premiär för nya The Magnettes
Efter att ha packat upp resväskorna med utrustning och fått ordning på tekniken går Tomas Bäcklund Thuneström iväg mot toaletterna och hittar en spegel långt in i lobbyn där sminket åker på inom några sekunder.
Som på en given signal sprider de sedan ut sig i hotellfoajén. Bäcklund Thuneström ställer sig bakom trummorna, Kalla går en bit in och Digervall promenerar åt ett annat håll. I Kiruna gömde hon sig bakom en gardin, i London sparkade hon upp toalettdörren när giget startade och i Austin går hon upp för trapporna.
– Jag brukar scouta rummet, vad kan man stå på? På vilket sätt kan vi vända det här till vår fördel? I stället för att konstaterar att det inte är vår typ av ställe. Vi gör det här till vårt vardagsrum, för fan – som är obehagligt (skratt).
LÄS MER: Nöjesredaktörens krönika i Austin : "Upp till bevis"
En halvtimme senare är det tydligt vad Rebecka Digervall menar. Frontfigurerna har besökt varenda soffa i lobbyn, suttit på golvet, tagit en kvinnas telefon och fått stora delar av de som bara tänkte passera lobbyn att stanna till, haja till. Efteråt hörs uttrycket ”blown away” från flera håll och trion får stanna kvar för att skriva autografer, prata med nyfrälsta fans, ställa upp på bild och mottaga presenter.
The Magnettes obehagliga vardagsrum blev till en show och hotellobbyn till en pulserande fest.
LÄS MER: Skivbolagen visar redan intresse för Dennis Kalla
Snart lastas utrustningen in i en ny bil och bandet återvänder till huset på andra sidan floden, där deras manager Peter Åstedt väntar. Han sitter med ett besked som kommer att göra kvällen ännu bättre och trots att han är ivrig över att berätta att The Magnettes kommer bli historiska har han svårt att få bandet att lyssna.
Rebecka Digervall breder en macka, Tomas Bäcklund Thuneström äter upp överbliven sushi och förklarar olika norrbottniska dialekter och Sanna Kalla plockar fram en imponerande mångfald av glas till bubbelflaskan.
De planerar att fira att South by southwest startat, men Åstedt har mer än så att komma med. Magnettes ska uppträda på en förfest till den asiatiska motsvarigheten till Grammisgalan i sommar.
– Det är klart med Kina. Ni går på röda på matten och eran spelning har lika många tittare som Melodifestivalen, det är det första västerländska bandet som spelar där. Ni är först, berättar han.
Under dagen har även Åstedt gjort klart med en digital distributör som gör att deras låtar kommer in på den asiatiska streamingmarknaden.
– Fan vad kul! Bra jobbat hörru, säger Sanna Kalla och ger honom en skål.
– Då får vi testa de där toaletterna!
Besöket i Taiwan kan bli deras genombrott på den asiatiska marknaden och kan följas av en spelning i Los Angeles. Men det ställer till med problem, vilket Sanna Kalla snabbt påpekar.
– Vad gör vi med Pajala marknad?