Det är förstås inte helt oväntat med tanke på speltiden, men att recensenten tio meter ifrån
scenen står längst fram känns inte helt schysst även om konsertbesökarna är
tafatta norrlänningar.
För She’s just a window kan spela. Musiken är enkel popmusik inspirerad av brittiska popband som McFly. Sångerskan tillika gitarristen och keyboardisten Miriam Zirignon imponerar med en sorts självklarhet på scenen som ger liv åt både låtar och mellansnack.
Kanske beror det på att publiken, som hon mycket riktigt påpekar, huvudsakligen består av släkt och vänner – eller så sitter hon helt enkelt inne på en utstrålning som mycket väl skulle kunna tillhöra någon bra mycket äldre än hennes 15 år.
Som brukligt i sådana här sammanhang rymmer spelningen förstås ett par misstag, lite rundgång här och lite felspel där, men She’s just a window skrattar bort det och spelar vidare. De vet att det inte är viktigt att allt går felfritt på deras första festivalspelning.
Allting handlar trots allt, som bandets MySpace förtäljer, om att ha roligt.