Bäst - men ändå inte bra

Helt plötsligt kändes det verkligen som Piteå dansar och ler. Ni vet, de där spelningarna då en stor del av publiken står grupperade i par och männen myskramar bakifrån. Tomas Ledin handlar om tvåsamhet och för publiken handlar tvåsamheten om den du håller kär. Under Ledins hitlåt Lika hopplöst förälskad nu som då vänder kvinnorna i myskramarna sig om och kysser sina män. För Tomas själv handlar tvåsamheten om honom själv och hans ego. Konserten är en stor narcissistisk manifestation i hans egen ära. Det är någonting med Tomas Ledin som är så väldigt fel och som gör att kritiker ständigt hatar honom och aldrig verkar kunna förmå sig till att ge honom ett högt betyg. Han är så långt ifrån att kallas för kritikerrosad att det finns inte, och till viss del beror det väl på hans självgoda ego. Jag fascineras av tanken på att hylla honom, mainstream är ju det nya alternativa (dvs. coolt), men det kan jag inte göra när konserten är så där ångestframkallande. Han är fruktansvärt nöjd, både med sig själv och i allmänhet, och han kan bara inte sluta le sitt belåtna Ledinflin. Efter varje låt de spelar sträcker han ut armarna som för att bekräfta att det verkligen är så bra som vi tror att det är (vilket det inte är). Tomas Ledin är bäst på att vara Tomas Ledin, men Tomas Ledin är sämst. Han är fantastisk på att göra sin grej, men det innebär egentligen bara att han är bäst på att vara sämst. Ta till exempel Gilla läget, det är seriöst den absolut sämsta låt som någonsin skrivits, den är så dålig att den är överlägset sämre än sämst, men ändå framför han den på bästa sätt. Hans poesi är också väldigt platt. Han är ett så kallat pekoral, som vill uttrycka mycket men saknar den konstnärliga kapaciteten till att göra det. Just det blir tydligt när han förklarar varför hans senast skiva heter Plektrum och då talar om det oansenliga i tillvaron och hur viktiga saker kan vara trots att de är små. Utan plektrumet hade det kanske inte blivit någon konsert, men det är fan inte poesi för det. Jag hatar vad jag just skrivit, och att jag bara sitter och raljerar. Det känns som att det på något sätt gör mig till en sämre människa än Ledin. Men jag måste skriva det här, för jag ljuger aldrig. Det är heller inte min mening att köra någon slags jobbig översittarstil och nedvärdera alla de peppade PDOL-besökare som sjöng med till Ledin. Det var ju grymt och det finns ju bevisligen någonting bra med honom eftersom han säljer mest av jävlart? alla i det här landet. Hitsen som radas upp i spellistan är imponerande till antalet, men ändå kan jag bara tycka att Tomas Ledin är så sjukt snuskig. Det är en lång konsert och jag blir less redan direkt, även om det är ösigt. Betyget som jag satt betyder ingenting. Det är en kompromiss. Jag kan inte betygsätta det här. Han får högsta betyg för att han gör Tomas Ledin bäst, men han får också lägsta betyg för att Tomas Ledin är sämst. Ni fattar, det går inte.

Bäst - men ändå inte bra

Tomas LedinLördag, kl. 22:30Stora ScenenBetyg: 3 kurirhästar

Tomas Ledin
Lördag, kl. 22:30
Stora Scenen
Betyg: 3 kurirhästar