En arenascen. Sparsam ljussättning. Två dansare. Skuggor. Musik.
Denna avskalade miljö är utgångspunkten för koreografen Helena Franzéns verk To make this up som hade världspremiär i Piteå i helgen.
Och att det är ett verk signerat Franzén går inte att missa. Den meditativa atmosfär hon bygger upp, kärleken till rörelserna och den absoluta tilltron till dansen i total samklang med musiken bär denna föreställning liksom andra verk av henne.
Helena Franzén säger själv att hon i varje verk hyllar dansaren med en stark tillit och tilltro till dansens väsen. Därför ställer hon också höga krav på sina dansare. De är underordnade iscensättningen och rörelsen. Dansare som vill uttrycka sin egen personlighet göre sig icke besvär.
Denna villkorade tilltro kräver dock dansare som måste lysa, bära rörelserna och rummet genom hela föreställningen. En uppgift de två dansarna Daniela Bendini och Liza Penkova klarar genom stora delar av föreställningen men inte fullt ut. Hur mycket det kan förklaras med att den ursprungliga dansaren Cesilie Kvernerland skadade sig och Liza Penkova, som repeterat i den parallella uppsättningen av verket i Stockholm, hastigt fick hoppa in, är svårt att sia om. Men efter en trevande inledning växer verkets poetiska sex delar,var och en med sin särskilda stämning, successivt.
Och den intensiva spänning och energi som stundtals försänker betraktaren i intensiv närvaro i rummet under denna timslånga föreställning är magisk.
En magi som vore intet utan musiken komponerad av Stockholmsbaserade musikern Stefan Johansson. Att Franzén med tydlighet väljer att förkroppsliga sina verk i samklang med musiken gör verket To make this up. Utan musik, intet.
En outtröttlig koreograf har gjort det igen - förkroppsligat poesi till en inre resa för betraktaren. Det är bara att bocka och tacka.
Fotnot: Verket To make this up var öppningsföreställning för festivalen Dansfesten som är startskottet på Dans i Nords nya säsong i Norrbotten och som pågår i Piteå under veckan.