En kväll på strandkontoret

The Beach BoysI fredags kväll var de dragplåstret på den tredje editionen av Beach Party, på Pite Havsbad, och strandgrabbarna äntrade scenen vid ungefär 22.30 och blev kvar där till, minst (batteriet i mitt armbandsur gav faktiskt upp), en stund före halv ett. Under den tiden överraskade de absolut ingen (det var ju inte heller därför de var där), men lyckades generera så pass mycket entusiasm i framskyfflandet av
sina gamla häftigt välbekanta och älskade 1960-talshits, att det kändes som både välmotiverat och genuint trivsamt att befinna sig där och uppleva dem. Tillsammans med kanske bortåt tiotusen andra; många av dem betryggande vältankade. The beach boys hade 23 placeringar på den legendariska Tio i Topp-listan och de spelade sig troget igenom de allra flesta av dem. En representant för det lokala etermedia frågade vid presskonferensen om de möjligen skulle spela Ten Little Indians, som faktiskt var en smärre hit i Sverige när det så att säga begav sig? Men de skulle de definitivt inte. De hade inte spelat den på hur länge som helst och kom knappt ens ihåg den längre, hävdade originalmedlemmen (sedan 1961) Mike Love, samtidigt som han registrerade förvåning över att alls någon kom i håg den låten. Samma procedur upprepades när jag, i samband med fotograferingen nere på stranden, undrade med adress till Bruce Johnston (medlem sedan 1965), om de möjligen kunde tänka sig att spela The Monkey’s Uncle? - That piece of shit! Jag är rätt säker på att vi aldrig har spelat den sedan 1965, då den förekom i en film med det namnet med Anette Funicello. - Men det var kul att du frågade om den. Det tror jag inte att någon någonsin har gjort tidigare! Sedan kan man ju, ständigt lika artigt och civiliserat stillsamt, undra hur pass kul det egentligen är att för, kanske hundratusende gången, veva fram gamla beprövade hits som Surfin’ USA, I Get Around, California Girls, 409, Little Deucee Coupe, Surf City (som Brian Wilson skrev för Jan & Dean), Fun, Fun, Fun, Help Me Rhonda, Barbara Ann, Be True To Your School, When I Grow Up, Dance, Dance, Dance. Do You Wanna Dance ("This is for Dennis Wilson!), And Then I Kissed Her, Wouldn’t It Be Nice, In My Room, Darlin’, Surfer Girl, Do It Again och Don’t Worry Baby ? Men The Beach Boys, som bestod av yngre Hired Guns förutom Love och Johnston (bägge två med väl bevarade röstresurser), fick de i alla fall se kul ut. Och publiken hängde tacksamt på. Good Vibrations utlöste fortfarande gåshud. Versionen av California Dreamin’ var ömsint fin. Och Kokomo, från 1987, var kvällens färskaste låt. Helt enkelt: en rocklegendariskt trivsam kväll på strandkontoret, med The Beach Boys.