Europes The Final Countdown sprutar ut från högtalarna i de inledande minuterna av På Bettet. På scen springer Andreas Nilsson och Carina Lidbom runt som karaktärerna Kjell och Frida Ohlsson, ett pensionerat par som bor i ett radhus i Sigtuna. Efter en körresa till Rumänien har de blivit smittade av vampirism och har blivit återfödda som just vampyrer, med allting som hör till. Det går att tänka sig att låten The Final Countdown har en symbolisk mening. Det är säsongsavslutning för På Bettets sverige-turné och sista anhalt är ett tält vid stranden på Pite Havsbad.
Regissören och författaren av denna fars, Robert Dröse, har lyckats samla ihop ett riktigt stjärngäng för att gestalta hans manuskript. Bortsett från Andreas Nilsson och Carina Lidbom gästas scenen av Pernilla Wahlgren, Thomas Åhnstrand, Pernilla Parszyk och legenden Janne ”Loffe” Carlsson. På varsitt håll har dessa skådespelare haft möjlighet att glänsa på olika scener och tv-rutor landet över, vilket betyder att det finns en risk att vissa av de medverkande kan överglänsa andra. Detta är dock inte något problem i just På Bettet. Samspelet mellan skådespelarna är klanderfritt och även om just Loffe Carlssons karaktärer (han spelar både den påträngande grannen Harald och ärkebiskopen Lennart Venberg) kommer lite i skymundan under farsens två akter, så får samtliga skådespelare spendera lika lång tid på scenen.
I farsen På Bettet går karaktären Jenny Venberg (Pernilla Wahlgren) genom en förvandling under akterna. Till en början är Jenny en väldigt timid och proper ung dam som ofta beskrivs som extremt ful och extremt tråkig. Pernilla Wahlgren lyckas gestalta karaktären bra på majoriteten av dessa punkter. Det är dock svårt att se Pernilla som extremt ful.
Torsdagens uppvisning av showen var första gången Thomas Åhnström tog på sig prästkragen och agerade inför en betalande publik. Thomas spelar Kjell och Fridas smärre nervösa och religiösa son Anders som är på besök i barndomshemmet för att visa upp sin nya flickvän Jenny Venberg. Den nervositet som karaktären Anders utstrålar lämnar väldigt mycket utrymme för Thomas att snubbla med sina repliker och framkalla ett par stamningar.
Humornivån var väldigt hög under pjäsens gång. Skämten är välskrivna och utförandena klockrena. Själva vampyraspekten av skämten kan vara aningen klyschiga, men det fungerar ändå i slutändan.
Skillnaden mellan de två akterna är som natt och dag. Vissa karaktärer förändras drastiskt och tempot ökar explosionsartat under den andra akten. Detta på gott och ont. Skratten kommer mer frekvent, men jag kan inte undgå känslan av att skämten är betydligt billigare under den senare delen. Det förekommer betydligt mer sexskämt och slapstick än i den tidigare.
Tidigt hade jag lovat mig själv att vara återhållsam med skratt och vara allmänt allvarlig och kritisk. Efter bara några minuter in i farsen börjar det rycka i mungiporna. Jag kan inte hålla mig från att yttra en stor samling skratt. På Bettet är en väldigt, väldigt underhållande fars som jag utan problem skulle kunna spendera ytterligare två timmar på.