Rubus Arcticus och statliga Konstnärsnämndens tvååriga stipendium om 120 000 per år. Nu ställer han ut tretton verk på Galleri Lindberg.

Alla utom det trettonde numret i katalogen är målade på slät vitgrundad board.

De ramlösa bilderna i mestadels kvadratiska format är monterade på distans från de vita väggarna. Det ger en ljus stillhet i utställningsrummet och en avskalad nästan sakral stämning.

Artikelbild

Margaretha Renberg, Here I come, måleri Magnus Svensson

En ingång till Magnus Svenssons måleri skulle kunna vara visuell musik. Något svalt dröjande, återhållet och kristallklirrande. En annan skulle kunna vara emblematiska figurationer för meditativa inre resor, existensiella psykokosmogram om man så vill. Centrerade slutna former där tillvarons förvirrande slöjor skalats bort och där endast det väsentliga och avgörande återstår. Det är en renhetsiver, en slags purism men där färgen i allt väsentligt är underordnad formen. Det som är framför och bakom i bildplanen bestäms av färgtemperaturer och mjuka fördrivningar. Abstraktionsgraden är stundtals driven till gränsen av piktogram.

Det här är bilder som i sitt svala tilltal mer stillar än provocerar. Mer lugnar än oroar. Allra tydligast känner jag det i bilden The sickness, The goodbye (sjukdomen, avskedet) en kuddform med ett vitt manglat örngott där en beigefärgad rektangel är på väg ut till vänster ur bilden. En sorgesång över en förlorad anförvant. Bilden There is a Hawk in the distance (det flyger en hök i fjärran) har i sig en monumentalitet som påminner om den rysk-amerikanska abstrakta expressionisten Marc Rothkos symboliska bilder.

Många av Svenssons titlar utgör självbespeglande reflektioner (om jag bara kunde komma ihåg mitt namn) (jag kanske kunde dricka lite mindre). Huruvida dessa är vägledande till upplevelserna av bilderna låter jag vara osagt. Luleåkonstnären, surrealisten och poeten Margareta Renberg apostroferas i verket Margareta Renberg here I come (Margareta Renberg, här kommer jag). En möjligt hommage, vad vet jag, till alla korrugerade plåttak på Skurholmen där Renberg växte upp. Eller är det en referens till hennes anisbröd? I vilket fall som helst en anslående bild med tredimensionella effekter i sina fördrivningar. Den trettonde titeln i utställningen skiljer sig totalt från de övriga i sitt uttryck. Det är en figurativ bild, utan titel, skissartat målad på papper i i ett rastlöst manér. Om det är en äldre bild eller en nyorientering framgår inte men den visar att det finns även andra strängar på Svensson lyra.