Den som kom för ett se nostalgi av föredettingar har kommit fel. Joey Tempest är mer superstjärna än någonsin och det här är hans show.
Sångaren kommer ut som en uppsnurrad duracellkanin och visar att Europe inte bara lever, de är relevanta också.
Han kastar ut plektrum till publiken, hetsar till allsång, svänger vilt med mikrofonstativet, går ner på knä och maxar rösten. Allt under den första kvarten.
"Har ni några frågor?" säger han efter att ha bränt av "Rock the night" som tredjelåt.
Ja, massor. Hur orkar du? Sjunger du bättre än någonsin? Hur lärde du dig att snurra stativet så där? Fyller du verkligen 60 år i sommar?
Närmare fem tusen personer har betalat för att se sommarens första konsert på Pite havsbad under sommarens första varma helg. På campingen duellerar åldrade rocklåtar mellan stugorna och långburkarna trängs på kämpande pinnbord. Trots att havet ligger bara några meter bort gör presenning över stålstängsel ett bra jobb med att förvandla området till en dammig rockfestival.
Det här är det närmaste Sweden rock som Norrbotten kommer och av åskådarnas utseende att döma är det rimligt att tro att många nyss varit där. Så även Europe, som dessutom hunnit med två festivaler i Norge sedan förra helgen. Men trots en strulig resa och sömnbrist syns inga tecken på trötthet.
"Pite! Det är soligare här än i Lule". Joey Tempest vet precis vad publiken vill höra – precis som övriga bandet som valt en generös låtlista med övervägande låtar från 80-talet. Det hade kunnat vara en nostalgiresa men det är framförallt bra.
Få band kan bjuda på så många klassiker och leverera dem på ett närmast felfritt sätt. Dessutom påminner "Seven doors hotel", "Stormwind" och "Sign of the times" om att bandet har mycket rock n' roll i sig.
"Ni ser så jävla bra ut, men det är inget jämfört med de här killarna", säger Joey Tempest och ser sig omkring på scenen. Han har helt rätt. 60-åringarna ser fräschare ut än de flesta i publiken och låter toppen.
John Norum beskrivs som "en levande legend på gitarr" och hans välkända gitarrslingor skapar en välbehövlig rysning i värmen. Mic Michaelis keyboard skickar en tillbaka i tiden och Ian Haugland, "galningen bakom trummorna", slår fortfarande hårt.
Men ingen är som Joey Tempest. Den pudeln lär sig aldrig sitta.
Recension
Europe
Pite havsbad, lördag 21.00
Längd: 95 minuter.
Publik: 4 732 personer i sommarkläder, solglasögon och i snitt 50 år på nacken.
Bäst: Joey Tempest är en one man show – men får hjälp med att glänsa genom stabila musiker.
Sämst: Den soliga kvällen gör ingen häftig ljusshow och svartklädda musiker försvinner på scenen.
Betyg: 4