Akustisk gitarr, en sologitarrist och trummor är allt som behövs för att förvandla Nordpolen (som Bonnie Bishop kallar det för) till en del av amerikanska södern.
Bonnie Bishop erbjuder en helt ny dimension på Luleå Hamnfestival (countrytältet får ursäkta) med sin Texas-soul.
Det är egentligen rätt otroligt att hon står här, i Bluestältet, inför ett gäng ölsugna Luleåbor där majoriteten inte har en aning om vad som väntar på scenen. Bishop är en låtskrivare med en meritlista som många i publiken knappt orkar läsa denna kväll. Hennes alster har både bidragit till Grammy-vinster och tagit plats i tv-succén "Nashville".
MER FESTIVAL: Martin Stenmarcks löfte till Luleåpubliken
Men det hårda turnélivet slet på musikern från Texas och efter att ha tagit ett uppehåll övertalade producenten Dave Cobb henne att lämna countryn för soul – ett vansinnigt drag enligt mig – men ett lysande resultat två år senare.
Även om hennes nya album är doppat i soul är hon byggd på country och i förhållande till all tung blues vi har hört i det här tältet blir den ökentorra, ljusöldoftande och hjärtsmärtade musiken ett ljud från altanen i Texas.
Vackra "Be with you" och extranumret "Ain´t who I was" gör att jag vill sitta bredvid Bonnie Bishop i en gungstol hela natten.
MER FESTIVAL: Markus Krunegård: "Det ekade tomt"
”I Hope you get real drunk, fall in love, make a baby”, säger Bishop vid pianot innan hon bjuder på ”World like this" och blir en blandning av Sarah McLachlan och Miranda Lambert i en mäktig countryballad. Där och då upplever jag helgens absoluta höjdpunkt.
Det blir inte bättre än så där. Jag vill bli full, kär och göra en baby.
FLER RECENSIONER FRÅN HAMNFESTIVALEN:
"Alla älskar sommaren – och Martin Stenmarck"
"Rebecca och Fiona visar Luleå"
"Tur att vi lever samtidigt som Markus Krunegård"
"Anna-Sofia Monroy gör mig exalterad över framtiden"
"Något har hänt med The Chickpeas Band"
"Molly Sandén gör det med bravur"