"Darin är som en dröm"

Darin har lämnat dansgolvet bakom sig för att sitta på en pall. Men det är en bit kvar till det känns på riktigt.

Darin i Kulturens hus

Darin i Kulturens hus

Foto: Magnus Tosser

Recension2018-03-01 22:25
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tänka sig, det är 14 år sedan Darin tog sig till final i "Idol" och gjorde tandställningen gullig långt innan Zara Larsson. Då var han poppigaste popkillen och dunkade iväg sex engelskspråkiga dansplattor på tio år innan norrbottningarna David Lindgren Zacharias och Tony Nilsson hjälpte honom att byta spår. Hitta rätt spår.

För om vi ska vara ärliga var det hans lite blyga, titta under lugg, som fick fansen att smälta – inte hans exceptionella kroppsspråk eller kaxiga refränger.

När han släppte ”Fjärilar i magen” och gjorde singeln ”Ta mig tillbaka” till en makalös hit avslöjades en allvarligare, personligare och mognare sida av herr Zanyar. Även senaste plattan har text och sång som röd tråd och jag tror inte vi behöver oroa oss över att se fler musikvideos med flaxiga armar och bländvita strobbar från Darin.

LÄS MER: Darin säljer slut i Luleå: "Kommer bli mycket känslor"

Det kan inte bli så mycket naknare och rakt på än när han sjunger om att en helt vanlig kille blev idol över en natt. "Det är ensamt hemma fast än alla kan mitt namn, livet som jag valt kan va så jävla kallt ibland". Men med den personliga och öppenhjärtliga framtoningen medföljer också andra förväntningar. Om han ska vara en berättare måste vi tro på och känna med honom.

Riktigt där är Darin inte ännu, men det finns ingenting som talar emot att han kommer kunna bli en av landets största. Under låtar som "Mardröm" (duett med Maria Jane Smith) och "Alla ögon på mig" blir jag som fastbunden i stolen, så starkt är det. Darins röst är så förbannat snygg och förutom lite problem i de mörkare partierna på "Göteborg" är han som en dröm att lyssna på under hela kvällen.

LÄS MER: Quiz med Darin: Det här kan artisten om Norrbotten

Den stora och ohyggligt breda publiken (allt mellan 7 och 85 år) älskar honom och allt han gör, men det går ändå långa stunder utan att numren sticker ut. På scenen går artisten försiktigt fram och syns ibland knappt på grund av att ljusteknikern tror att det fortfarande är nattklubbsbelysning som gäller.

I slutet av första akten händer det sedan något märkligt. Plötsligt drar Darin igång Coldplays "Viva la vida" och uppmuntrar publiken att ställa sig upp. Från ingenstans blir Stora salen en jättefest där "Step up" följer upp trycket och det visar sig att publiken älskar den poppiga Darin ännu mer än den nya personliga. På en sekund har konserten bytt skepnad totalt, från skönsjungande skvaltrivsel till galen danskväll. Vad är det som pågår?

LÄS MER: Darins "norrbottniska succé" följs upp

Men för att liksom påminna om vad Darin vill vara drar han till med "Ta mig tillbaka" och "Ja må du leva" som givna vuxna avslutningsnummer.

Han har blivit man, men det krävs lite till innan det känns som att han har levt.

Konsertrecension

Vad? Darin

Var? Kulturens hus

När? Torsdag 19.30

Längd? 90 minuter plus support av Smith & Thell

Betyg: 3