Litteratur
Mona Mörtlund
Vid fjärden
Black Island Books
När jag går runt fjärden
kommer orden till mig,
jag tar emot dem,
stoppar dem i fickan
Diktvandringen startar på hösten, fortsätter under vintern och tills det blir vår igen. Naturen förändras, varje årstid har sitt stämningsläge. Ofta dubbelexponeras naturbeskrivningen och diktjagets tankar och känslor. Själen i bild.
Somliga dikter är korta, bara några rader, det finns en risk att läsaren raskt hastar vidare. Men man gör klokt i att stanna kvar i texterna, läsa långsamt och läsa om, så öppnar sig nya betydelser bakom enkelheten.
Andra dikter vandrar över minnesbroar till andra tider och till älskade människor som fanns en gång. Vi är många som känner igen oss i dessa dikter, vi som härstammar från bondlandet och som idag vandrar omkring i städerna och tänker på vår barndoms gröna ängar.
Mörtlund minns sina hemtrakter i Kangos. Den, som visade hjortronställena och lärde ut hur man slår med lie, har lämnat det jordiska:
Nu kan du sitta i båten och fiska nånstans,
vänta på att harren ska nappa
Så vill jag tänka på dig
Så vill jag minnas dig.
Mörtlund talar i sina dikter stillsamt och vardagsnära om hur kärleken till en annan människa är nödvändig för att man själv skall bli hel och kunna utvecklas. Så här står det i en av samlingens många älskansvärda dikter:
Sent omsider insikten
Det är för att du finns
och säger mitt namn
som också jag finns
Om och om igen
skapar vi varandra