Empatisk överlevnadsroman går på onödig mina

Litteratur

Käre Edward

Ann Napolitano

Översättning: Manne Svensson

Wahlström & Widstrand

191 personer avlider, däribland Edwards föräldrar och hans storebror Jordan. Efter att han blir utskriven från sjukhuset flyttar Edward in hos sin mammas syster och hennes man. Över hela världen blir han känd som ”mirakelpojken”, han som mot alla odds överlevde. Men Edward känner sig inte levande. Den svårt traumatiserade pojken har inga verktyg för att orientera sig i världen bortom kraschen. Trösten hittar han hos grannflickan Shay, och det är bara i hennes rum som han kan sova. Samtidigt börjar breven från de dödas anhöriga komma. När Edward så småningom börjar läsa dessa okända människors brev kommer han i kontakt med sitt överlevande jag.

”Käre Edward” är en överlevnadsroman som uppvisar stor emotionell skärpa. Ann Napolitano har baserat berättelsen på två verkliga flygolyckor, och i fiktiv form får läsaren följa Edwards resa på väg tillbaka mot livet. Med ömhet och fingertoppskänsla går författaren in i denna överlevande pojke, och som läsare rycks jag med i Edwards inre liv och hans omgivnings försök att ta hand om honom.

Dessvärre går Ann Napolitano på en klassisk mina när hon blandar dåtid och nutid. Det är en gammal devis att det är nutiden som räknas i romaner. Som läsare vet jag redan att övriga passagerare är döda, och trots att författaren försöker gjuta liv i dessa dömda karaktärer när de sitter på planet så längtar jag bara tillbaka till Edwards liv efter olyckan. Jag lyckas inte uppbåda intresse för de andras livsteckningar. Ett onödigt minus för en i övrigt sympatisk roman.