Om Melissa Horns låtar vore ett väder hade det varit kylslaget regn. Om hennes musik vore en film hade den varit svartvit. Om texterna vore en sinnesstämning hade det varit Luledepp. Och nu står hon här en grå och pissregnig oktoberkväll i Luleå.
Inte konstigt att stämningen i Kulturens hus håller gudstjänst-klass.
Efter en timme på scenen, där Melissa Horn burit alla sorger från en välfylld sal på sina axlar, säger hon självkritiskt: "Hoppas ni inte går hem allt för ledsna". Men det är det inte många som gör. Som hennes kollega konstaterat så vet publiken vad de köpt biljett till, Melissa Horn går ju i vinterskor på hösten alltid redo för storm.
Under hela hennes karriär har snacket om den sorgsna artisten förföljt henne och det är ingen skillnad i dag, även om "Så mycket bättre" visade hennes glada sida för tv-tittarna. Mörkret visar också vackra nyanser av svart, vitt och grått.
Melissa Horn skulle lika gärna kunna kallas för en dramaqueen eftersom hennes låtar innehåller stor dramatik och bygger upp filmiska scener som drabbar hela känslosystemet.
"Natten på hotellet" är nästan kuslig i sin uppbyggnad, "Lämna honom" skapar scener obehagligt många känner igen sig i, "De två årstiderna" är smärtsamt öppenhjärtlig och "Falla fritt" får en att drömma klarvaken.
När Lisa Larsson parodierade Melissa Horn i "Räkhäst" på samma scen för två veckor sedan blev det en ledsen tjej på Södermalm som sjunger samma låt hela tiden. Det ligger någonting i tolkningen och för 35-åringen, som alltid varit äldre än hennes ålder, kanske bilden av henne bidragit till en tidig medelålderskris för låtarna.
Flera av favoriterna har hängt med sedan 2008 och då är det inte konstigt om förändringar sker i arrangemangen, även om det inte alltid blir till det bättre – som två klavitaruspelare i stället för sologitarrist.
Violinisten Anders Nygård lägger däremot guldkant på det mesta, kanske främst i "Dum av dig".
Det är dessutom söndag. Artisten som överraskat i både Umeå och Skellefteå med att skapa uppluppen stämning får känna på en dos söndagsångest i Luleå. Som om hon inte haft det jobbigt nog.
Kanske är det därför hon aldrig slutar locka folk till konserterna, hur jävligt lyssnarna än haft det går det att hitta någon textrad i Melissa Horns låtar som tyder på att hon känt samma sak.
Själv säger hon att publiken gör att hon inte känner sig ensam i sin sorg. Förhoppningsvis har hon rätt.