Litteratur
Bror
David Chariandy
Översättning: Peter Kihlgård
Albert Bonniers Förlag
Michael och hans storebror Francis växer upp med sin ensamstående mamma i ett slumkvarter i en kanadensisk storstad. Pappan har lämnat familjen och mamman, som är invandrare från Trinidad, kämpar för att få vardagen att gå ihop. Michael tyr sig till sin bror, men Francis blir allt argare. Han spenderar tid på gatan, hamnar i slagsmål och umgås med kriminella. När Francis dör blir hans mamma galen, och Michael kastas ner i ett tröstlöst hål av sorg som tar hela livet i besittning.
”Bror” är en rak och rå berättelse om det knapphändiga livet i slummen. Rasismen ligger som en våt filt över tillvaron. I en ständig kamp försöker pojkarnas mamma hålla förnedringen stången för att ge sina söner hopp om framtiden, ett hopp som hela tiden eroderar i samband med skjutningar, gängkriminalitet och polisvåld. Samtidigt finns här också musiken, och det är kring musiken som kvarterets spretiga kompisgäng samlas och finner hopp. I musiken finns framtiden, men när framtiden tas ifrån dem finns där istället minnen.
David Chariandy skriver med avväpnande enkel prosa om en hård verklighet och en obeskrivlig sorg. Mer än att vara en polemisk anklagelseskrift över rasismen är ”Bror” en återhållsam skildring av förutsättningar och medel, kval och kärlek, val och konsekvenser, ilska och orättvisa. Trots dess tragik är det inte mörkret som stannar kvar när jag läst Chariandys bok. Snarare är det ljuset, ett hopplöst men ändå brinnande ljus som i sitt märkliga sken fyller mig som läsare med glädje.