Teater
Livet på en timme
Av Claes Åström i samarbete med ensemblen
Medverkande: Nora Bredefeldt och Derek Cespedes Barrientos
Norrbottensteatern/Ung scen Norr. Luleå. Premiär 27 september
Abel pratar lite tyst. Han säger att vi ska få träffa hans vän Sniff och att de ska berätta om hela livet på en timme. Sniff, Nora Bredefeldt, och Abel, Derek Cespedes Barrientos, lyckas sen också väldigt bra med att skapa ett lugnt rum där publiken ändå är aktiv. Varsamt väljs impulserna de ska gå på. Något samtal blir det dock inte fråga om. De båda clownerna talar sällan, bara några kodord ibland, och bygger gestaltningen på mimik, gester, kropp och musik. Särskilt viktigt är ögonen, clownen ser på dig och du delar det som känns.
”Livet på en timme” är förstås en både humoristiskt och djupt existentiell pjäs. Clowner är bra på sånt! Centralt är vänskapen. Det börjar med att Sniff ligger livmodern och sen föds. Det är vackert, rött och mjukt. Hon lär sig sin kropp och börjar gå. Och sen, hips vips, ska Sniff börja förskolan. Ett stort steg som också kan vara skrämmande och smärtsamt.
På föris träffar hon Abel och de blir bästa vänner. Det är en härlig och lekfull tid. Sen blir det svårare, och mest för Abel. Sniff träffar nya kompisar och de skiljs åt. Abel upplever diss nummer ett. På avslutningsdiscot i nian träffas de igen, men också nu blir Abel dissad av Sniff. I rask takt blir Sniff så vuxen och är på after work. Abel dyker upp, men – javisst diss igen. Det magiska tretalet är uppnått.
Och trots att Nora Bredefeldt enbart spelar Sniff medan Derek Cespedes Barrientos gör Abel och flera andra, är ingen huvudperson. Lika viktig som Sniffs närvaro är ju Abels frånvaro. Regissören och ensemblen har också hittat rätt vad gäller berättelsens tyngdpunkter. Det mesta ägnas åt tiden då en åttaåring kan se bakåt och framåt medan vuxendelen är snabbt överstökad. Tempot saktas sen ner igen vid tiden av livets förluster som äldres sjukdom och död.
Sniff blir så själv skröplig. Då kommer Abel ännu en gång. ”Ska du också dö nu?”, frågar Sniff. ”Nej, inte än”, svarar Abel. Och trots allt är de ännu bästa vänner.
Vad som händer efteråt vet förstås clownerna inte, om än det tycks som om allt börjar om igen. Föreställningen är dock slut. Kvar finns tankarna. Inte minst de om vänskapens villkor.