Rolig, underfundig, galen och mycket skickligt dramatiserad. För denna kollektiva berättelse om den mytomspunne Ikeagrundaren Ingvar Kamprad framgångssaga – från tändsticksförsäljare som femåring till ledare av en världskoncern – handlar kanske lika mycket om tillblivelsen det svenska folkhemmet. Vi talar alltså om en hel del igenkänning. Här finns tidsmarkörer, liksom klara associationer till verkliga händelser.
Men vi tar det från början. Till tonerna av svensk folkmusik, psalmer, jazz och en och annan schlager får publiken kliva in i en sjungen berättelse där börsen lagt ytterligare en katastrofal dag bakom sig. De förtvivlade mäklarna som förlorat sina och andras pengar söker desperat efter hopp – då minns de Ikea.
Så börjar återberättelsen om Ingvar Kamprads liv som börjar med farföräldrarnas invandring från Tyskland till svenska Småland och köpet av gården Elmtaryd 1894, följd av Ingvars egen uppväxt i Älmtaryd. Och det är en berättelse om man som redan från barnsben var närmast besatt av affärer och att tjäna pengar. Han sålde nämligen det mesta - allt från julglitter, fisk till trädgårdsfröer. Då var Ingvar elva år och när han med ett lån från en farbror startade postorderföretaget IKEA fanns inga butiker. Möbelförsäljningen inleddes 1947.
Ingvar Kamprad som i denna uppsättning gestaltas av Cecilia Nilsson är faktiskt kusligt porträttlik sin förlaga. Med djup scennärvaro ges Ingvar Kamprad liv, lite hemlig med en aura av folklighet. Detta var trots allt en företagsledare som gjorde snålheten och måttfullheten till ett varumärke. Inga chefer skulle åka första klass, slipsar var förbjudna och till lunch tog man en varmkorv.
Och om Cecilia Nilsson briljerar som den skickliga skådespelare hon är gäller det för hela ensemblen som tillsammans sjunger denna livsberättelse. Missförstå inte. Det är ingen samlad hyllning till Ingvar Kamprad. Den underfundiga texten tar också upp hans koppling till nazismen. Hans skatteplanering via skapandet av en stiftelse i Liechtenstein och ägandet av inte bara ett gods i Småland utan också en vingård i Frankrike. En dold sida av Ingvar Kamprad "den goda kapitalisten" som trots sin framtoning inte levde som han lärde.
Men "Ingvar! – en musikalisk möbelsaga" är så mycket mer än en livsberättelse – det är helt enkelt genial musikdramatik. För till tonerna av tramporgel och fiol bjuds teaterkonst när det är som bäst. Och som tidigare nämnts, en hel del igenkänning. Utan att avslöja för mycket kommer exempelvis alla som någon gång beställt möbler från IKEA att kunna se sig själva i skrattspegeln. Jag menar, vem har inte kliat sig i huvudet när ritningen ska kodas och man plötsligt står där med några skruvar för mycket eller för lite.
Föreställningen som sker i ett rasande tempo har bara en liten svacka i början av andra akten men som helhet en vansinnigt rolig teaterafton. Helt enkelt genial underhållning med en touch av folkbildning – sidohistorien är trots allt även en berättelse om Sverige genom en man som vid sin död i januari i år var en av världens rikaste.