Musik
Norrbotten Big Band under Joakim Milder med Josefine Cronholm
Kulturens hus lilla sal 30 oktober.
Men denna gång mest vin och därtill några rejält goda sippar när Josefine Cronholm omsider kom loss rejält i Kulturens hus lilla sal och Norrbotten Big Band stillsamt låg och gungade med i brasset, träblåset och en galant rytmsektion under Joakim Milders varsamma ledning.
Det började lite bullrigt och osynkat mellan sång och orkester. Jag vet inte vem som drunknade i vem. Men i tredje numret – ”I skogens värmande sköte”, signerat basisten Thommy Andersson – lämnade man jazzens klassiska mittfåra. En varm komposition och en hyllning till naturen; ”här är min tanke fri – och hjärtat i mitt bröst finner sina slag igen” sjöng Cronholm och minsann hördes inte lite jämtländska vallrop mellan notraderna. Michal Tomaszczyks kristalliskt klara trombon kontrasterade elegant. Cronholm, det vet vi, är noga med rösten, melodin och inte minst orden.
Norrbotten Big Band består av många eminenta solister vilket vi fick flera prov på. Innan paus exempelvis i danskan Marilyn Mazurs ”Crown energy to my guardian angel” där Britta Virves pianospel, så precist, så förtroligt och slutduetten mellan Cronholm och Mats Garbergs tenorsax lyste. De borrade djupt in i jazzens själ där Garberg närapå snuddade till vid Pharoa Sanders.
Andra sektionen inleddes med den bedårande ”Matildas sång”, nu med enkom piano, bas och trummor. Innerligt och berörande i ett välavlyssnat samspel. Nu var vi på banan ordentligt och Sveriges kanske bästa nu levande jazzsångerska hade presenterat sig. Britten Django Bates stod näst på tur bland de kompositörer som bjudits in att skriva varsin låt. Cronholm som flera gånger samarbetat med Bates och hans Quiet Nights band fångade lustfullt en ovanligt politiskt färgad text som vi kan sammanfatta med att Brexit is a no no. Kvällens dirigent Joakim Milder bidrog själv med en låt ”till Josefines ära”. Och i ”Solice” kunde Cronholm ge prov på sin sångförmåga som rymde inslag av jojk, av indiansk sång, av hesa viskymelerade stönanden. Hennes improvisatoriska stil fångar till synes så lätt olika stämningar i stunden, såväl i dovt mjuka toner som i fjärilslätt scatsång. Håkan Broströms sopransax gjorde inte låten sämre.
Kvällen avslutades med egna kompositionen ”From my window” ur ”Ember” från 2018. Melodiskt och kärleksfullt där Dan Johansson på flygelhorn och Per Moberg på baritonsax bidrog med snygga insatser. Så tack för en afton fylld av instrumentell glädje och sånglig värme.