Är det något vi har lärt oss i det här landet är det att det alltid är skitväder på midsommarafton och att svenska filmare enbart gör deckare och komedier. Nu kan vi stryka det sistnämnda efter en midsommarfilm med ovanligt dåligt skitväder.
Filmens slogan, "vi trodde aldrig det skulle hända oss", syftar på vår blåögda blågula syn på ett tryggt samhälle och vad som händer när vi helt plötsligt blir attackerade av ett främmande hot.
Filmkollektivet från Norrköping, Crazy Pictures, blev sugna på att skapa en krigskatastrofzombiefim på svenska och startade en insamling som snabbt tog fart på nätet. Resultatet blev väldigt lyckat.
Det vi aldrig trodde skulle hända oss blev verklighet – en välgjord svensk actionfilm har skapats. En krigskatastrofzombiefim.
Riksdagsbyggnaden sprängs, helikoptrar kraschar hej vilt, Västerbron sprängs, bilar kraschar, flyger och exploderar. Visuellt är det en sällan skådad upplevelse och många scener är mer Hollywood än Svedala.
Men när en amerikansk actionrulle nöjer sig med det enkla – hjältar, kärlek, ondska, pangpang, vunnen konflikt – blir "Den blomstertid nu kommer" plötsligt väldigt svensk i sitt utförande.
Långa stunder glöms "Sverige under attack"-biten bort och vi får följa med huvudkaraktären Alex väg till att bli ett musikaliskt geni, fostrad under knappa förhållanden utan instrument och med en paranoid och till synes kärlekslös farsa, och en kärlekshistoria med jämnåriga Anna som aldrig blir en kärlekshistoria eller knappt en historia. Det blir ett långsamt drama om en dysfunktionell familj och en plågad musiker som vill hitta känslan i pianot i stället för att tänka på en spelning i Berlin (antingen tydligt inspirerad av Avicii-dokumentären eller bara en otrolig slump).
Attacken från den anonyma fienden är obehaglig men när Alex mamma dör i ett inledande bombdåd reagerar Alex genom att försöka få tag i ett gammalt piano i stället för att vrida upp dramatiken och rädslan hos publiken.
Det är mycket som händer och jag får aldrig riktigt tid att engagera mig i något, en actionrulle ska få vara platt – men när handlingen blir för grund blir jag varken skrämd, berörd eller exalterad.
Titeln "Den blomstertid nu kommer" ska föra tankarna till det trygga folkhemmet – och filmen för den svenska berättartraditionen vidare. Men det räcker inte med actionscener för att skapa en bra actionrulle. Jag vill inte ha lösa trådar, jag vill ha en väldigt kort stubintråd.