När Les Big Byrd bildades för snart åtta år sedan var det genom fyra erkänt duktiga musiker med starka CV:n i ryggsäckarna. Arbetsledaren Joakim Åhlund (Teddybears och Caesars) har med sig starka knegarna Nino Keller, Martin Ehrencrona och Firesides Frans Johansson i bandet som sällan lämnar ett skift ogjort bakom sig.
På fabriken, där någon sorts psykedelisk krautrock skapas genom att lyssna på pop i hörlurarna, blir inget halvdant gjort. Och även så denna kväll.
RECENSION: Sarah Klang får änglar att gråta
Att regnet öser ner förtar ingenting av upplevelsen, men påverkar troligtvis antalet mottagare. När väl maskineriet drar igång som en stor motor kan inte mycket gå fel. Jag har full förståelse för att låtarna blir närmare fem minuter långa då det är svårt att stoppa superdrivet i ”A little more numb” eller ”Vi borde prata men det är för sent”. När de väl dragit ner spaken och startat upp är det full fart i maskineriet.
Som publik är det inte heller svårt att haka på i basgången och melodierna – de sitter som ett smäck och produkten Les Big Byrd levereras som på beställning. Det är inte bara hitlåten ”Two man gang” som får åskådarna att dansa.
Ingen kan vara besviken på upplevelsen, men ingen blir heller positivt överraskad. Med en lojal pricksäkerhet får vi det bästa från ett löpande band. Men ingenting faller ur ramen.
Helgens medarbetare har gjort det igen. Mer kan vi inte önska.