Strålande sol, en halvljummen junikväll i Kiruna. Little Jinder är Kirunafestivalen 2023 första, stora akt.
Hon inleder med att vara en kvart sen men allt är förlåtet när hon öppnar med ett intensivt intro till "Vita bergens klockor". Instrumentalt, elektroniskt med en bas som skakar om hela alltet. Något som fortsätter som en röd tråd genom hela spelningen - Jinder ensam på scen där hon mixar själv med kraftig dunk.
Hennes setlist är en blandning av mer välkända guldkorn från hennes tidigare album "Little Jinder" och "Allting suger", med nyare låtar från hennes senaste album "Salta diamanter".
”Vem har cigg” tar mig till tonårens destruktivitet och får mig osökt att sakna alla 18-åringar framför scen. Publiken (som lämnar mycket att önska i antal) har en blandad ålder där majoritetens armar är i kors. Tyvärr verkar ölen och Kiruna Kickers i restaurangtältet trumfa Jinders svala försök till öppningen av årets festhelg.
Det framgår tydligt att hon är ett musikaliskt väsen, till och med ett geni. Men trots det skickliga hantverket, fenomenala texterna, unika rösten och konstuttrycket så är det ingen fest. Eller ja, Jinder har en egen fest som ingen får vara med på.
När viss teknikstrul tvingar henne avbryta mitt i säger hon: ”Det är aldrig något som funkar, allt går sönder. Vafan ska jag göra liksom, det är såhär mitt liv ser ut”. Det är ungefär så mycket hon tilltalar publiken och släpper in oss i sin värld.
Energin är låg och det är svårt att veta vad man ska skylla på. Det stundtals dåliga ljudet, den skrala publiken, att det är torsdagen på Kirunafestivalen eller känslan av att Jinder knappt själv verkar vilja vara här.
Jag vill se exakt det här, med samma setlist, någon annanstans, en annan gång och med en annan publik. Kiruna gjorde henne inte rättvisa.