Hårddraget reportage om samtidens slavdrivare

Anders Teglund drar på väl stora växlar när han jämför dagens gigjobb med historiens slavdrivare.

Anders Teglund, från Luleå, drar på väl stora växlar när han jämför dagens gigjobb med historiens slavdrivare, menar recensenten Simon Olofsson.

Anders Teglund, från Luleå, drar på väl stora växlar när han jämför dagens gigjobb med historiens slavdrivare, menar recensenten Simon Olofsson.

Foto: Mikael Göthage photographs AB

Recension2023-11-16 13:10
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Reportage

Slavdrivaren
Författare: Anders Teglund
Förlag: Norstedts

undefined
Anders Teglund söker svaret på hur dagens gigbaserade plattformsekonomi står i relation till historiens slaveri i sin nya bok "Slavdrivaren".


Dennis är dispatcher på Foodora, en av de arbetare som löser de problem och frågor som Foodoras många matbud stöter på i sina jobb. Framför sin speldator i Södertälje beslutar Dennis vilka bud som får ta rast och vilka som får slippa undan långväga beställningar. Han startar skift och avslutar skift, hanterar tekniska problem och fixar buggar i GPS:ens positionering. Dennis hatar sig själv och han hatar sitt liv. ”Det är slavdriveri”, säger han. Samtidigt ondgör han sig över att buden är lata, lögnaktiga och opålitliga, och han tvekar inte att ta dem i upptuktelse i företagets chatt.

 
Under coronapandemin tog Anders Teglund jobb som Foodora-bud, en upplevelse han skildrade i dagboksform i boken ”Cykelbudet”. ”Slavdrivaren” kan ses som en fristående uppföljare, där Anders Teglund istället utgår från Dennis erfarenhet av jobbet som dispatcher på det globala matleveransföretaget. Parallellt med skildringen av Dennis vardag tar Anders Teglund läsaren med på en resa genom slavdriveriets historia och hur de föraktade och fruktade slavdrivarna förhållit sig till en position där de utgör både offer och förövare. Mellan raderna formuleras bokens drivande fråga: Hur förhåller sig dagens gigbaserade plattformsekonomi i relation till historiens slaveri?


”Dennis” är ingen trevlig person. Han är dryg mot buden samtidigt som han gnäller över sin egen situation. Han förefaller ha en uppblåst självbild som han inte lever upp till. Inte heller buden framstår som speciellt sympatiska. De verkar mest gnälla på chatten och vilja undvika jobb. På sidan av den historielektion Teglund anför där forna tiders slavar våldtas, lemlästas och mördas vid minsta tecken på olydnad framstår Foodoras personal som bortskämda barn som inte vill ställa undan tallriken efter maten. Den bilden kvarstår boken igenom.

Mina reservationer mot denna bok handlar om särskiljande. För oss som knegat några år inom callcenterbranschen framstår Dennis jobb på Foodora som business as usual. Den inrutade och hårt kontrollerade arbetsdag som Anders Teglund beskriver mötte vi redan för 15 år sedan och den var inte ny då heller. Till och med generiska branschuttryck som AHT (”Average Handling Time”) är desamma. Detta är old news.

Inte heller ser jag hur Dennis arbetsuppgifter skiljer sig nämnvärt från andra personer som innehar kontrollfunktioner eller mellanchefsjobb. Att där dra paralleller till judiska capos i koncentrationslägren eller att göra jämförelser med barnarbetare i Kongos koboltgruvor är att gå på väldigt tunn is. Är nazistiska koncentrationsläger jämförbara med en kille som sitter hemma vid sin egen dator och drar in 20 papp i månaden på att skriva i en chatt samtidigt som han gnäller och spelar Call of Duty?

Anders Teglund är en bra berättare. Mycket bra faktiskt. Den parallella historielektionen om slavdriveriets historia är både välförfattad och intressant. De anekdotiska livsöden som passerar revy på sidan av Dennis är även de både bärande och intressanta. Faktum är att jag finner allt i ”Slavdrivaren” intressant utom just partierna som behandlar Foodora och huvudpersonen Dennis. Hur jag än gör får jag känslan av att Anders Teglund här lite desperat försöker koka soppa på en spik.

Samtidigt är det konstigt. Anders Teglunds böcker har en tendens att bita sig fast i minnet, även de gånger då jag inte köper hans slutsatser.