En mycket finurlig bok om det mogna livet

Jan-Olov Nyström läser Hans Olov Ohlsons nya bok "Rollatorfilosofen" och finner en fin berättelse om det verkligt mogna livet och den höga ålderns erfarenhet.

Hans Olov Ohlson, från Luleå, är aktuell med den nya boken "Rollatorfilosofen" med berättelser från trygghetsboendets rum och salar där den höga ålderns erfarenhet ges liv.

Hans Olov Ohlson, från Luleå, är aktuell med den nya boken "Rollatorfilosofen" med berättelser från trygghetsboendets rum och salar där den höga ålderns erfarenhet ges liv.

Foto: Ulrika Vallgårda

Recension2023-11-13 10:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Litteratur

Rollatorfilosofen

Författare: Hans Olov Ohlson

Förlag: Ordfirman

Ofta skrivs inga berättelser alls från trygghetsboendets rum och salar, men Hans Olov Ohlson har gjort det. ”Rollatorfilosofen” är en finurlig bok om det verkligt mogna livet, det som får sin eftertänksamhet av att nästan allting bottnar i så förtvivlat lång erfarenhet. Ja, den höga ålderns redogörelse helt enkelt, utspelad i samlingsrummet, hissen, boulebanan eller korridoren till det egna boendet. Det är inte ålderdomshemmets tröstlöshet, det är tvärtom upplevelser med en slags juvenil fräschör av uppriktighet och humor. 

Visserligen dör Agda långt fram i boken, men hon hade åldern inne och begravningen är välformulerad, liksom hela boken är. Den här Ohlson kan ju skriva, och förmågan till ordvitsar är näst intill en obehandlad åkomma, vilken för det mesta fungerar bra men om cirka tio procent av hejdlösheten hade hejdats hade boken blivit bättre. Den kloke redaktören hade då sagt att för kontrastens skull kan du lägga in några verkligt allvarligt bottnande avsnitt i vitsarnas ställe. 

Vad det handlar om? Vardagslivets händelser och repliker mellan ett sammansvetsat gäng där på trygghetsboendet i Luleå, Charles, Antti, Agda, Josefine och den nya kärleken Elena. De gnabbas och resonerar, arketyper är ju sådana, någon enstaka gång blir det gräl, men mest fredligt utbyte. Berättarrösten avger visdomsord då och då, vänliga repliker och s.s. många göteborgskt färgade ordvitsar, vilket även hans omgivning noterar.

undefined
Blueslegenden BB King gav åldrandet ett ansikte med orden "the thrill is gone".

Efter en viss punkt är man faktiskt gammal, även om det idag förgylls och gerotranscendensen sägs göra sjuttio till det nya femtio så innebär det faktiskt att alla förändringar också är drabbande. Bortfall, åkommor, ett gradvis förminskande, en slags ofrivillig likgiltighet över existensen, the thrill is gone, ifall B.B. King duger som referens. 

Kanske saknar jag den sidan i ”Rollatorfilosofen”, den vore visserligen banalt självklar, men behöver sägas som konturer till all den ro och frid och givande samvaro som utspelar sig runt författarens danskdesignade nya rollator. För skrivandets hantverk, det behärskar verkligen Hans Olov Ohlson.