Han rör sig galant mellan hembrännare och konstgenier

Litteratur

Regelriket

Författare: Ola Nilsson

Natur & Kultur

Hundarna, Änglarna och Kärleken gömmer minnet, titlarna till trilogin som visade att beteckningen ”glesbygd noir” kunde fästas vid honom, om än något förenklat. Han har så mycket mer, framför allt den där fantastiska förmågan att fånga det allmänmänskliga hos de undanställda människorna i glesbygdens sammanhang. 

Novellsamlingen ”Regelriket” som nu ges ut vistas inte främst i den norrländska byn, med undantag för den skarpa berättelsen ”De äter upp alla som inte luktar alkohol”. Vars scener från en hembrännares vardagsmorgon är oförglömliga med sin kombination av ömhet och katastrof.

Jag har ofta fäst mig vid den avstannade rörelsen i Ola Nilssons texter. Den stumhetens människor han skildrar har ställts fram i frusna scener från ett svart kammarspel. Och deras liv består enbart av de efterkommande kommentarerna. De noveller som gestaltar mest övertygande i den här lilla samlingen handlar om glesbygdens motsats; ett antal figuranter i stockholmsk konstvärld, på flykt mellan gallerier, berömmelse och undergång. Det psykologiska narrspelet mellan de begåvade och obegåvade, mellan snackarna och jobbarna är oerhört träffsäkert fångade. 

Kanske är ”Regelriket” en mellanbok, en del av novellerna är snabba skisser vars förlösning nog består i att den uteblir. Men Ola Nilssons förmåga att fånga det djupast mänskliga även hos dem som befinner sig nedkörda i nederlaget och förnedringen är enastående.