Luleå saknar en standupscen och Stuk på Porsön blir undantaget som bekräftar detta. Några kvällar per år kommer i och för sig landets största komiker till Kulturens hus och ställer sig i en stor konsertlokal med väl inövat material. Det blir sällan särskilt dåligt, men inte heller överraskande. "Skratta på Stuk" erbjuder något helt annat.
I en liten lokal, denna kväll innehållandes cirka hundra personer, och öppen bar erbjuds vi en doft av vad standup också kan vara. Vad standup i många fall är.
Det blir en plats dit komiker kommer och testar nytt material och tillåter sig själva att göra succé eller fiasko. Oftast både ock.
Göteborgaren Marcus Palm är Stuks ständiga konferencier och kan inte glida på någon västkustsk räkmacka då publiken behöver nya skämt varje gång. Därför tvingas han prata med publiken och kasta sig ut i mörkret i blindo. Den här kvällen lyckas han bra – ibland – och faller platt – ibland.
Palm lär vara tacksam för att en man med "Ped6" på sin nolleoverall sitter i publiken, funderingarna kring betydelsen och liknelsen med "Pedo" ger kvällen en rivstart. Stundtals är han briljant och självklar, lika många gånger är han på väg att kliva av scenen på grund av noll respons.
Huvudnumret Thomas Järvheden levererar på samma sätt som han utlovar i inledningen. Eftersom det är andra gången han besöker Stuk på kort tid måste han ge sig på nytt material och berättar att publiken därför bör ha låga förväntningar på honom. Sedan går han ut och håller vad han lovat.
Det är en överlag oslipad och stundtals krampaktig uppvisning där hans skämt om livet som småbarnsföräldrar känns totalt missriktad i ett rum fullt av barnlösa 20-plussare. Så kan det vara på standupklubbar när materialet sinar.
Men det blir också väldigt lyckat ibland, som när han hakar på Marcus Palms skämt om att sitta på handen till den domnar bort – för att skapa känslan av att någon annan onanerar åt en. Järvhedens förslag är att knyta en gummisnodd på könet för att i stället skapa känslan av att onanera åt någon annan.
Det blir en hackig kväll där skämt om kylan och långsamma människor i Luleå blandas med skämt om månggifte, högläsning från Familjeliv.se och egenskriva låtar om invandrarkiss, pappas pung och barn som pressas ut ur kvinnliga könsorgan.
Det är långt ifrån det bästa jag upplevt från en standupscen, men det är en unik och transparant upplevelse i en annars iskall humorstad. Tack Stuk! Bättre lycka nästa gång Järvheden!