Med gester förstärker han framförandet.
I höstas släppte Bruno K. Öijer sin första diktsamling på ett decennium, "Växla ringar med mörkret", och i samband med lanseringen har han gett sig ut på en turné som enligt presentationen är utsåld. På lördagskvällen gjorde han ett stopp i Luleå till glädje för alla som hade chansen att gå och se honom.
När han startar framförandet av en dikt är hans koncentration total. Efteråt gör han gärna en gest av triumf, tar några steg bakåt, en klunk vatten, innan han börjar på nytt och går in lika hårt igen för nästa.
Det är fascinerande hur våra sönderscrollade hjärnor, tillvanda vid Hollywood-dramaturgi, snabba klipp och ett ständigt flöde i telefonen, kan ställa om och lyssna på en ensam man på en scen, en man som står och framför sina dikter i en mikrofon på stativ, rakt upp och ner utan någon annan än sig själv att luta sig mot.
Bruno K. Öijer jämförs ibland med en rocktstjärna fast inom poesin. På lördagskvällen uppträdde han i Kulturens hus.
Jag undviker nogsamt att kalla det för att han "läser" sina dikter, för han kan allihop utantill, som en väl inövad teatermonolog.
Jag hade befarat att jag skulle reta mig på det jag trodde skulle kännas som ett jobbigt maner, hans övertydliga betoningar, men just den biten är nedtonad, det känns mer som att han berättar något för oss med stor inlevelse.
Bruno K. Öijers värld är tidlös. Han debuterade för 50 år sedan, men ingenting i den här föreställningen känns gammalt eller mossigt.
Bruno K Öijer uppträder i Lilla salen där det är fullsatt ikväll.
Bruno K. Öijers värld är också magisk. Här lever gräset och löven och rymden och neonljuset. Jag vill minnas att det kallas för personifiering när tingen blir till subjekt inom diktandet. Han bemästrar den konsten till fullo, får det att verka helt naturligt hur vad som helst kan börja leva, få en personlighet och interagera med oss människor eller med andra ting.
Bruno K. Öijers värld är dessutom full av vackra bilder, hämtade ur verkligheten och upphöjda till något annat.
Ibland tar han också upp högst oförklädda tankar om livets stora frågor – dumhet och kärlek, sorg och död och:
"Jag vill, jag vill, jag vill/
Att all skräck tar slut".
Bruno K Öijer framför sina dikter med stor inlevelse och koncentration.
Han startar i regel med att ta några steg i den realistiska världen för att därefter sömlöst stega vidare genom tid och rum, vart än hans vindlande och svindlande tankar tar oss. Men ändå inte så långt bort att vi känner oss främmande – han stannar trots allt i vårt universum, så att vi kan hänga med. Sedan händer det att han landar med en duns i den krassa verkligheten igen i slutet. Det kan bli både drastiskt och humoristiskt och locka till skratt.
Om du under denna poetiska vårvinter vill uppleva ytterligare en av våra folkkära poeter så kan du se Kristina Lugns "Stulna juveler" på Norrbottensteatern. Där är det visserligen dramatik det handlar, men det är intressant att jämföra Öijer och Lugn, för det finns en del likheter. Själv tycker jag det är slående hur de båda behandlar språket med en sådan total frihet.
Men en sak ska man vara medveten om: Det som låter så enkelt, texterna som verkar vara skrivna med så lätt hand att orden flyter fram som vatten, behagliga att lyssna på och enkla att ta till sig, just de texterna kräver garanterat största skärpa och intelligens att få ner på pränt. Det är poesi när det är som bäst.
Joacim Frisk och Åsa Valter i pausen: "Hittills är det jättebra. Jag har aldrig sett honom tidigare, så det var väldigt kul att uppleva honom live", säger Åsa. "Han målar upp bilder, det är vädligt associativt och påminner om Tranströmer", säger Joacim.
Kollegorna Erika Unéus och Arne Hassler njuter av föreställningen. "Fantastiskt", säger Erika. "Jag hade höga förväntningar men det här är ännu bättre än jag trodde. Han är så himla rolig också, både hur han kickar igång en dikt och sedan avslutar den som i trium", säger Arne.
Desiree och Anders Bergström har stor behållning av kvällen. "Hans sätt att framföra dikterna är ju unikt för honom. Det är spännande att lyssna på, hans betoningar och presentationer gör att det blir så levande", säger Desiree. "En unik upplevelse som inte får missas när han är här i stan", säger Anders.
Gunnar Backman och Johan Rönnbäck är på Bruno K. Öijer tillsammans. "Jag tycker det är jättekul och bra. Jag har alltid haft ett intresse för poesi", säger Gunnar. "Jag tycker det är intressant. Vilken inlevelse och närvaro. Det är roligt att höra honom själv framföra det man har läst tidigare. Han är ju en rockstjärna i poesi", säger Johan.
Anna-Stina Svedberg: "Det är jättefint. Jag skrev just till en kollega, att han gör orden magiska. Det är fantastiskt att lyssna till tycker jag."
En segergest efter en väl framförd dikt.
Bruno K Öijer. Kulturens hus
Bruno K Öijer. Kulturens hus
Bruno K Öijer. Kulturens hus
Bruno K Öijer. Kulturens hus
Bruno K Öijer. Kulturens hus
Bruno K Öijer. Kulturens hus