Fortfarande med ett ben kvar i den magiska realismen kommer nu Kerstin L Hahn ut med en skräckis för tonåringar. Och miljön känns mycket bekant.
Det är sommarlovets sista dagar. Tre ungdomar är på väg till en sommarstuga, då en dimma plötsligt sveper över vägen. Vid ratten sitter den äldre storasystern Jorun som inte har körkort. Det är hennes pojkvän Herman som övertalat henne att köra en bit. Så kommer dunsen, skriket och tystnaden efteråt.
I diket ligger en ung man med benet i en obehaglig vinkel. Herman övertalar dem att smita från platsen. I baksätet sitter lillasyster Stella med den påkördes ena löparsko. Det blir en helg bortom sans och vett. I takt med att systrarnas oro, ångest och ledsamhet stegras, ökar också Hermans våldstendenser och behov av makt och kontroll.
De plockar vinbär och har ångest. Herman tar deras mobiltelefoner. Grannen talar med Stella. Herman hotar henne och hennes syster. Och i den avskärmade miljön dyker också en okänd ung man upp som verkar skadad och letar uppmärksamhet men som försvinner lika snabbt som han dyker upp.
Det är en bladvändare, Kerstin L Hahn bjuder på. Närmast likt ett filmmanus med klar flört med tidigare berättelser inom populärkulturen. För samtidigt som hormoner sprutar för det unga paret vilar något ödesmättat över hela scenariot. På väg mot någon sorts undergång i allt det vanliga som fortgår i livet. Ja, bland morgonté, solstolar och löpturer lurar något större; skulden, samvetet och medmänskligheten. Men också det oförklarliga som bara ryms inom mystiken.
Och innan helgen är över har ännu en olycka skett och två skadade ligger på samma sjukhus med liknande drömmar. Eller är det verkligheten?