Sofia Karlsson tolkar Dan Anderssons texter om en svunnen tid så att man känner att man nästan var där.
Konsert
Jubileumskonsert med Sofia Karlsson och Svarta ballader
Texter av: Dan Andersson, tonsatta av Gunde Johansson, Thorstein Bergman, Sofie Livebrant och Sofia Karlsson
Tid och plats: 12 juni, Stora salen Acusticum på Festspelen i Piteå.
När jag var liten och bodde i Karlskoga tog mamma med mig på en konsert med Gunde Johansson som tolkade Dan Andersson. Nu googlar jag den sedan länge bortgångne Värmlandstrubaduren och inser att det var han som tonsatte den legendariskt vackra "Omkring tiggarn från Luossa", som Sofia Karlsson sjunger.
När jag sedan i vuxen ålder upptäckte Sofia Karlssons album "Svarta ballader" var kärleken så att säga redan grundlagd. CD-skivan har snurrat i mitt kök hundratals gånger, hjälpt mig att ta mig igenom hushållsarbetet och balladerna har präntats in i mig och även i mina barn. Skivan har sålts 120 000 exemplar och blev startskottet på Sofia Karlssons karriär som svensk visdrottning.
Att en ung kvinna på 2000-talet tolkar en manlig poet som skriver en svunnen tid, om skogshuggarna i timmerkojan – "Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst" – eller om mannen som sitter vid sin mila och "väntar på en kvinna från färdvägar vida" med sådan trovärdighet att man nästan känner att man var där kan låta paradoxalt. Men så kan det vara med musik och magi.
Sofia Karlsson sjunger Svarta ballader av Dan Andersson ackompanjerad av Lisa Rydberg och Gustaf Ljunggren.
Under konserten framför hon albumet i sin helhet. Det skulle varit ett 15-årsjubilem efter skivsläppet, men efter pandemin blev det 18 år och drygt 100 år sedan Dan Andersson dog en alltför tidig död på ett hotellrum, förgiftad av vätecyanid avsett för vägglössbekämpning.
Lisa Rydberg och Sofia Karlsson på scenen i Studio Acusticum.
Hon sjunger lika fint och inlevelsefullt som på skivan som uteslutande består av guldkorn. Med sig har hon Gustaf Ljunggren på gitarr, träblås och fiol och Lisa Rydberg på fiol. Själv spelar hon flöjt och gitarr. Hade det varit första gången jag hörde sångerna hade jag nog varit odelat positiv. Men med det här upplägget är det oundvikligt att jämföra med arrangemangen på det inspelade albumet. Även om det också är akustiskt och avskalat, så finns där både piano och slagverk, kontrabas och dragspel, pedal steel och till och med såg. Nu saknar jag de instrumenten litegrann, det blir blekare utan dem. Men visst är det ändå en i högsta grad njutbar kväll. Jag får bara beundra Festspelen i Piteå för det program de bjuder på och hoppas att fler Luleåbor än jag hittar dit.