FörlĂ„t men det hĂ€r Ă€r sĂ„ jĂ€vla bra. Jag börjar ana det redan innan jag ser honom. Att spela halva första lĂ„ten bakom ett draperi Ă€r inte inte gjort, men nĂ€r Thomas Stenströms ensamma och lite spruckna röst öppnar kvĂ€llen med första raden i âSpring Baby Springâ kĂ€nns det nytt.
NÀr sen ridÄn vÀl faller och bandet drar igÄng sÄ Àr nivÄn för kvÀllen redan satt. Inte ens det faktum att Stenström, sedan ett fall under en spelning tidigare i höstas slÀpar runt pÄ en gipsad fot och dÀrför tvingas genomföra hela spelningen sittande, drar ner stÀmningen.
Snarare förstÀrker det den intima kÀnslan och skapar en fin kontrast till allt det maffiga vi bjuds pÄ. Det Àr inte mÄnga artister som klarar att skapa en bÄde storslagen och intim stÀmning, den första jag kommer att tÀnka pÄ som Àr expert pÄ det Àr Springsteen. Ja jag jÀmförde just Stenström med Springsteen.
Stenström har ett sÀtt att fÄ det inövade att kÀnnas helt genuint och bjuder in publiken pÄ ett sÀtt som gör att det kÀnns som att vi delar en unik stund. Samtidigt kÀnns det stort nog att platsa pÄ betydligt större arenor. Vilket det ju ocksÄ gör, artisten sÄlde ut bÄde Aviici Arena och Scandinavium i vÄras.
Jag blir lycklig av kompetensen och kvalitén som mÀrks i alla led. Det Àr tydligt att Stenström har ett team av genier runt sig. Jag vet inte vem som designat eller ansvarat för ljuset, men det Àr uppenbarligen ett geni.
Bandet bestĂ„r ocksĂ„ av idel musikaliska genier. Tillsammans lyfter de Stenströms musik frĂ„n att vara ok som inspelad till att bli ett hĂ„rt jĂ€vla slag i ansiktet live. Och nĂ€r geniet Rasmus Berg Lindelöw spelar dragspel pĂ„ âTrasig med digâ vibrerar mina trumhinnor i en spontanörgasm. Thomas lĂ„tskrivarhantverk tyder pĂ„ att Ă€ven han sjĂ€lv Ă€r ett geni, men han hade inte ens behövt vara det.
Det hade rÀckt med den rösten och den karisman. Sittande pÄ sin gitarrstÀrkare fÄr han utan att ens be om det hela publiken att stÀlla sig upp och dansa i eufori. Och sÀttet han sjunger sina texter pÄ fÄr mig att kÀnna att jag upptÀckt en ny artist ikvÀll. Fast jag hört honom tusen gÄnger förut.
Recension
Thomas Stenström
Stora salen, Kulturens Hus, 19:30
LÀngd: Strax under tvÄ timmar
Publik: Fullsatt
BĂ€st: Bandet! Ljuset! Dragspelet! âMĂ„nenâ! âDirty Harryâ! Jag kan fortsĂ€tta men det blir löjligt ju.
SĂ€mst: Att det tar slut.
Betyg: 5