Litteratur
Titel: Vingar av lakan
Författare: Sirpa Kähkönen
Översättning: Mattias Huss
Förlag: Lind & Co
Hon skriver nämligen om Finlands moderna historia, om 1900-talets krig som växlar över till ett annat krig, om släktingar som försvinner i fångläger på ömse sidan gränsen till Sovjetunionen, om ohyggliga bombnätter och ett vardagsliv som måste genomlevas i allt detta.
Nu har fjärde delen av Kuopiosviten fått svensk språkdräkt, tyvärr med den mindre lyckade översättningstiteln ”Vingar av lakan”. Året är 1941, en enda julidag passerar förbi, precis som hos Joyce, en dag i Kuopio när de ryska bomberna ska falla och Mizzi Unruhs öde ska samla hela berättelsen. Hon gör entré som en annan Karlsson på Hemsö, nästan lika triumferande, men Kähkönens huvudpersoner är kvinnor, deras liv, deras relationer, deras agerande. Det är enbart en styrka eftersom det är så helgjutet och visar på den viktigaste samhälleliga stöttepelaren, den som består när männens värld går under i krig och vansinne.
En varm dag mitt i sommaren och Finland prövas som nation och som samhälle inför det ryska imperiets brutalitet. Kabarestjärnan Mizzi håller ett litet barn i handen, drömmer om sin försvunna storhet, drömmer en del om Amerika också, men får stå utomhus och tvätta sig ren till något av sin forna glans.
Kähkönens språk är effektivt, vackert och behärskat poetiskt i de stunder poesi kan göra tjänst. I stunderna av brutal realism blir hon korthuggen och skriver stenstil, hon behärskar sina klaviaturer. Och brandbomberna faller och människor går samman och ser till att livet klarar sig.
Som de gör än idag, under de ryska brandbomberna.