Utmaning att skapa magi av trolleri för nutidsmänniskan

Labero – Goldfingers

Kulturens hus, stora sal, 17 april klockan 18

Tid: 1,5 timme

Publik: Nästan fullsatt på parkett

Bäst: Kanske ändå tricket med publikens egna kort som han delat ut i förväg. Om det bara hade fungerat till hundra procent.

Sämst: Trolleri känns kanske – aningen daterat. 

Betyg: 3.

Det är över 30 år sedan Joe Labero slog igenom över en natt på Berns Salonger får vi veta i presentationen på hemsidan där biljetterna säljs för drygt 700 kronor styck. Joe Labero berättar själv för publiken i Kulturens hus om genombrottet med "A magic night" på Berns och att han fick stanna kvar med showen i tre år. Han berättar även om sin internationella karriär och visar till och med upp sin digra just nu aktuella turnéplan i Sverige. En annan bild som projiceras på väggen visar en båt i Italien som det står hans namn på och han visar bilder på olika fantastiska hus på olika spektakulära platser i världen som han säger sig äga. Det är oklart för mig om det är på skämt eller om han vill visa hur framgångsrik han är och vilka dyra hus och båtar han har råd att köpa. Till häftig musik går han runt i stora salen och får publiken att klappa i takt som åt en hyllad rockstjärna. Det ska vara show och glitter, magiskt och underhållande. Han är verkligen lite smårolig och underhållande ibland, men ger samtidigt ett något skrämmande intryck, vilket jag antar är meningen. 

Man vara beredd på att bli uppdragen på scenen och involverad i något nummer – vilket ju är lite skrämmande i sig. (Jag slipper bli uppdragen på scenen men blir tillräckligt rädd när han marscherar förbi min sittplats som är längst till vänster i en rad och plötsligt utan förvarning häftigt föser in min jobbväska som jag ställt bredvid mig under stolen så att kameran far ut. Ja, sorry för att jag hade ställt den där.)

I övrigt gör han vad en illusionist gör. Han trollar. Oklanderligt och med finess så klart, annars hade han aldrig överlevt de här 30 åren. Jag har verkligen ingen aning om hur han bär sig åt. Inte för att jag hade förväntat mig att korttrick och reptrick fortfarande var så hett, men det är ganska många sådana. Lite roligare är det ändå när han trollar fram en livs levande hund. 

Från publiken bjuder han fram Tobbe med okänt efternamn för att först förvandla Tobbes egen 500-kronorssedel som han ombeds skriva "Tobbe" på till något som, istället för att som utlovat bli 500 dollar, visar sig bli en 20-lapp. Men efter att ha trollat bort ett antal serveretter också, medan Tobbe tålmodigt sitter och väntar på en stol, skär Joe Labero slutligen upp en citron och simsalabim, där ligger Tobbes märkta sedel. Fullständigt obegripligt. Underhållande? Ja lite kanske.

Det är ganska coolt när publiken får använda fyra kort som legat på deras stolar, riva isär dem på mitten och blanda om dem enligt långa och omständliga instruktioner tills det bara är två halva kort kvar. "Det här kommer man prata länge om i Luleå", säger han för att bygga upp förväntan. Sedan får vi alla vända på de två halvorna och, yes, åtminstone för mig så är det två bitar som hör ihop kvar, en läskig bild på en djävul. Men inte för alla tyvärr, i så fall hade tricket varit ännu bättre.

Jag kommer nog inte gå och ha den här showen i huvudet särskilt länge. Nutidsmänniskan överöses med intryck all vaken tid och jag tippar att just den här typen av trolleri kan vara konstart på väg att dö ut. Men några barn går fram och ber om Joe Laberos autograf efteråt och låter sina föräldrar fota dem ihop med honom och jag hoppas de hade en fin kväll. Att de inte är lika förhärdade och blasé som jag förmodligen är.