I detta sammanhang, annorlunda i vid bemärkelse. Ambitionen är det definitivt inte fel på. Snarare handlar det om att man tagit sig vatten över huvudet. Det är nämligen ingen helgjuten föreställning som har premiär denna torsdagskväll i Arcushallen i Luleå.
Missförstå inte. Det finns en hel del som är bra, kanske främst Norrbotten NEO under ledning av dirigent Erik Westberg som levandegör Malin Hülphers nyskrivna musik på ett förtjänstfullt sätt. Även kostymdesignen och scenografin är storslagen. Elias Kahn har skapat en surrealistisk, närmast apokalyptisk värld som väcker nyfikenhet och förundran. Dessutom är det också vackert.
Egentligen är den största frågan varför Tornedalsteatern valt just denna pjäs. Tematiken är förståelig; människans förhållande till gruvan – en påtaglig verklighet för den plats där teatern är placerad, nämligen Pajala. Men varför en sådan snårig berättelse där stereotyper staplas på varandra och där det övertydliga varvas med poetiska recitationer.
Det finns en salig blandning av karaktärer, som främst kretsar kring huvudpersonerna LK (en omskrivning för LKAB), Gruva (modern), sonen Jussi och hans fru Jossan som förövrigt spelas av samma skådespelare – David Forsberg och så barnbarnen Homba och Hanba som utgör föreställningens framtid. Och håll i er, övriga i föreställningen är Naturen, Rosten, Marknaden, Entreprenören, Smådjävlar och Fotografen, karaktärer som på olika sätt ska bidra till att ge en bild av symbiosen människa – natur och dess komplikationer. Men det blir som sagts, lite för snårigt för en oinvigd publik att ta till sig så många olika lager, speciellt som föreställningen pendlar drastiskt mellan närmast lyteskomik och stilla poesi.
Det är Håkan Starkenberg som regisserat pjäsen. Han kommer från operavärlden och målar med bombastiska penseldrag värdiga en operascen. Inget fel i sig, men de i huvudsak amatörer han har till sitt förfogande får svårigheter, speciellt de som dessutom ska sjunga. Den musik Malin Hülphers skapat är inte lätt, även professionella sångare lär ha en viss utmaning att bita i. Därför i vissa passager närmast olidligt falskt. Jag höll faktiskt för öronen vid ett tillfälle.
Amatörskådespelarna gör dock vad de kan. Ambitionen, viljan och kunskapen finns inom ensemblen med hjälp av ett antal professionella. Frågan återstår. Varför valde man denna pjäs?