Litteratur
Ulrika Vallgårda
I förskingringen
Barents Publisher.
Titeln kanske har att göra med att vi som bor långt norrut lever ”i förskingringen”. Många dikter hör hemma här i Norrbotten, vars natur glädjefullt skildras med skogar, blommor och fåglar.
Men jag tror också att förskingringen gäller själsliga landskap. Dikterna handlar ofta om oro, sömnlöshet, längtan efter trygghet, kärlek och efter en mening med livet.
Texterna spänner över 20 år och speglar diktjagets liv som yrkesarbetande flerbarnsmamma, hon som försöker klara av alla vardagens praktiska problem, samtidigt som hon vill få tid och ro att skriva dikter.
Men Vallgårda speglar också glädjen i detta liv, som det skildras i ”Fredagslycka”: ”jag älskar att ha två ungar /uppkrupna på varsin sida/intill mig i tevesoffan/och titta på ”Så ska det låta”.
Dikternas form utvecklas genom åren. Från att ha skrivit ibland katalogliknande dikter på vardagligt språk, lägger Vallgårda så småningom ned mera möda på att skapa musik i sina dikter. Stroferna blir mera regelbundna och rytmiska, ibland med rim och allitterationer. ”En dikt om döden”, med parvis rimmade rader, skriven 2019, har senare tonsatts och utgivits som sång.
Och Bach tillägnas en rolig och läsvärd dikt:”Overture nr 2 i b-moll exempelvis, /bättre än rock”.
Vallgårda lyckas enkelt och rättframt ställa människans eviga frågor om liv och död, om tro och tvivel. Det är både modigt och begåvat.
En myra kryper
över kyrkans stengolv.
Vad vill du säga mig
svarta lilla kryp?
Att jag söker Gud förstås
precis som du.