I vanliga fall brukar bokrecensioner ibland nämna något om kvaliteten på omslag och typografi, då oftast bland de sista raderna.
Jag tar mig friheten att redan i början lyfta fram Stig Ahlstrands strama men starka omslag. En bra formgivning ger faktiskt läsupplevelsen en extra krydda. Jag utgår från att Sekel Nordenstrands originalböcker kom ut som enkla pappersband när det begav sig. Också på det sättet är Black Island Books utgivning en välgärning.
För mig är författaren helt okänd. Han har dock en historia som jag känner igen från andra arbetarförfattares liv och verk. Jag har surfat runt på nätantikvariaten och det finns faktiskt böcker av honom att köpa. Bland annat diktsamlingen Jordisk tro, 1948, romanen Jordens bröd, 1955 och ett par av hans skådespel; Svart granit från 1943, De överflödiga och Järnhunger, 1950. Säkert fler titlar också, om man anstränger sig lite.
Om Sekels liv som arbetare och så småningom växelbruket mellan arbete och författarskap, har bokens redaktörer Björn Engström och Peo Rask skrivit en lång och intressant introduktion.
Sekel Nordenstrand föds år 1900 i södra Norrland i en familj där modern sammanlagt födde tjugo barn och där hans far dör när Sekel är sju år. Vid den tiden finns åtta barn kvar i familjen och mamman Lydia är den som får den tyngsta bördan att bära.
För Sekels del handlar det om en familj som efter några års kringflackande liv längs Norrlandskusten till slut landar ute på Seskarö, där det finns jobb i sågverksindustrin.
Dessutom blir både familjen och Sekel själva en del av historien, manifesterat i de så kallade hungerkravallerna i Seskarö under det intensiva året 1917. I Ryssland blir det revolution, på många platser i Sverige, bland annat Seskarö och Västervik, demonstrationer och strejker. Den dramatiska delen av historien syns inte i författarskapet, men klasstillhörigheten i kombination med hans kristna, eller ska vi säga, urkristna tro, finns alltid med. I förordet belyst av ett citat från en tidningsintervju:
”Som proletärförfattare har jag måst gå igenom mycket, proletärdiktningen är ju inte så populär i vårt land så för mig har den kristna tron betytt en stor hjälp. För mig är socialismen kristendomens renaste form. I socialismen finns det väsentligaste av Jesu bergspredikan.”
När Sekel Nordenstrands författarliv summeras finns där tre diktsamlingar, två romaner, och några skådespel. Därutöver en mängd efterlämnade texter, bland annat de fragment, noveller och skisser som var ämnade för en självbiografisk roman med arbetstiteln, När häggen blommar.
Det är ur dessa efterlämnade texter och en del outgivna eller publicerade noveller som Liksveperskans son tillkommit.
I novellen Trettio år efteråt, åker Sekel Nordenstrand norrut igen, tillbaka till Seskarö. Det är en resa bakåt i tiden och ett sätt att minnas sin ungdom. Perspektivet är arbetarens blick på en industrimiljö som format honom, men han ser också förfallet, hur sågverken hans familj kom till i början av seklet nu ruttnar bort. Framtiden finns inte här.
I novellen Brev från verkligheten resonerar författaren torrt och sakligt kring storstadens förhållanden sett från insidan av en arbetsförmedling.
Sekel Nordenstrand slog aldrig igenom, som man skulle säga i dagens litteraturvärld. Inga inbjudningar till dåtidens Babel och bokmässor, inga agenter som flockades kring honom och hans böcker. Ett öde som han delar med många av 1900-talets arbetarförfattare.
Men han skriver bra och det känns att han vet hur det är att vara rotad i myllan, att vara stolt över sitt ursprung. Tyvärr hinner man som läsare inte få mer än en liten glimt av författaren genom de efterlämnade texterna.
Men, som sagt, för den intresserade finns alltid antikvariaten.