Om man vill utse en svensk mÀstare i litterÀr mÄngkamp, tror jag att Kjell Espmark tronar överst pÄ prispallen. Litteraturvetaren Espmark har skrivit Att översÀtta sjÀlen och SjÀlen i bild, utmÀrkta handböcker om modernistisk poesi. Doktorsavhandlingen inriktades pÄ livsdyrkaren Artur Lundkvist, och Espmark stÄr ocksÄ för monografier om Harry Martinson och Tomas Tranströmer. Espmark Àr en ovanlig litteraturprofessor sÄ till vida att han ocksÄ författat en rad romaner och diktsamlingar. Hans bibliografi omfattar drygt 40 verk.
I höst ligger en ny diktsamling pĂ„ bokhandelsdiskarna, Den inre rymden. Den nya boken anknyter till den tidigare lovordade samlingen Vintergata (2007), som innehöll rolldikter om döda personer. Han gav dĂ„ röst Ă„t personer frĂ„n skilda tider som Sapfo, Djingis Khan, LinnĂ©, SimĂłn BolĂvar men ocksĂ„ Ă„t anonyma gestalter, okĂ€nda och förbisedda.
Den inre rymden bestĂ„r ocksĂ„ av rolldikter, men som titeln ger en antydan om Ă€r dessa texter mera personliga. Espmark skriver i en efterskrift att âvarannan dikt Ă€r ett fragment av en sjĂ€lvbiografi, varannan en angelĂ€gen röst utifrĂ„nâ.
Författarna Harry Martinson, Werner Aspenström och Tomas Tranströmer ges egna stĂ€mmor. Martinson talar om hur han âskrev i katakombernaâ i slutet av sitt liv, förföljd som han kĂ€nde sig av diverse kritiker. Slutet blev tragiskt: âMin verkliga bot hette harakiri./ Och instrumentet var en saxâ.
Aspenström upptrĂ€der i en vacker dikt och berĂ€ttar om hur han satt pĂ„ dass och grĂ€t nĂ€r han blivit invald i Svenska Akademien, âplötsligt berövad trastens frihetâ, och om hur han som gossen GrĂ„sten inte förmĂ„dde smeka sin mor pĂ„ hennes dödsbĂ€dd.
Espmark promenerar tillsammans med Tranströmer pĂ„ Runmarö i en av dikterna. Det Ă€r 70-tal och Tranströmer hĂ„ller pĂ„ med sin bok Ăstersjöar, men samtalet handlar om förtryck och censur i Baltikum.
Espmarks texter har ofta berört förtryck och orĂ€ttvisor i skilda tider och samhĂ€llen. I Den inre rymden fĂ„r IB-affĂ€ren sin ironiska kommentar: âVi tre ska dömas för spionage/för att vi upplyst allmĂ€nheten/om maktens förbjudna verksamhetâ. Andra dikter gestaltar hur diktaturer mördar dem som uttrycker för regimen förhattliga sanningar.
De sjĂ€lvbiografiska dikterna gör nedslag hĂ€r och var i Espmarks lĂ„nga skiftesrika liv, hans barndom i JĂ€mtland, de akademiska striderna, arbetet i Kungliga Bibliotekets forskarceller. Dessa dikter Ă€r ocksĂ„ en sorts rolldikter, en rad olika âjagâ talar, och Espmark Ă€r medveten om hur svĂ„rt det Ă€r att nĂ„ fram till sanningen om sig sjĂ€lv. âJag skapar ju aningslöst om mitt förflutna/till myter som tjĂ€nar mina intressenâ.
Espmark besitter mycken lÀrdom och en imponerande belÀsenhet, men han snobbar inte med sina kunskaper. De korta enstrofiga dikterna prÀglas av ett klart och enkelt ibland vardagligt sprÄk och Àr sÄ tydliga man kan begÀra. MÀnniskans liv Àr komplicerat, historien Àr full av gÄtor, bÄde författare och lÀsare rÄkar ut för tolkningsproblem. De svindlande vackra Gula bergen i östra Kina bildades för 100 miljoner Är sedan:
Efter Ă„ttio Ă„r
nÄdde jag Àntligen Gula bergen. Massivet
var numera ansatt av bussar och byggkranar
men vek undan, i tyst förakt.
Jag snavade som Vilhelm Erövraren
och fick en nÀve jord i handen.
Förbryllad förde jag den till örat-
den var ett mummel som steg och sjönk.
DÄ bröt jag en kvist av ginkgotrÀdet
och la den pÄ försök i vinden-
den svÀvade bort, en tyngdlös viskning.
De hÀr bergen var inte av lera och sten,
de var sediment av erfarenheter,
sekel pÄ sekel, skrift pÄ skrift
av lÀngtan och smÀrta.
NÀst efter Tranströmer Àr troligen Espmark den svenske lyriker som nÄr flest lÀsare ute i vÀrlden. Den inre rymden kommer nu ut i en engelsk, spansk, italiensk och arabisk version, och en kinesisk översÀttning vÀntar sÄ smÄningom.