Då hade ”balkanpartyt” som sista akt med Framnäs Folklore Ensemble och Luleå Balkandansare redan pågått i 45 minuter. Och folkmusikkonserten Midvinterfolk i Kulturens hus hade börjat redan 17.30. En konditionskrävande kväll!
Det gällde inte minst de fem i gruppen Kuan &Sauan som gjorde två set. De genomförde spelningen med tre medlemmar plötsligt borta och ingick dessutom i den avslutande balkanorkestern, där Albin från Robertsfors gjorde succé som klarinettist och spexande imitatör. Gruppens speciella melodiinstrument var annars euphonium (även kallat barytonhorn eller tenortuba). Man sjöng också fint a cappella med vaggvisor som specialitet, men kunde bryta av med en av våra fräckaste fula visor.
Oväntade inslag inledde maratonkonserten. Först sydstatsgospel med kören Teen Gospel från Gammelstad som sjöng vårdat, utantill och med exemplarisk hållning under ledning av Lennart Johansson. Därefter countrygruppen Halm från Umeå, fyra intensiva tjejer som kompade sig själva till ”idiomatisk” sång. Det blev kanske lite väl mycket Amerika och hela nio låtar, där volymen höjdes efter hand. Vissa folkmusiker tycks ha svårt att begränsa sig ...
Veteranmusikerna Janne Olofsson, Hasse Alatalo och Björn Sjöö från Norrlåtar hälsades med kvällens varmaste applåder och visade sig naturligtvis svara väl mot epitetet ”multiunderhållare”. Äntligen mellansnack som gick fram, roligt och ibland fräckt, halsbrytande kontraster till Hasse Alatalos tre mycket vackra och känslosamma sånger. Störst applåder med stampningar och jubel kom när de tre, viktiga inspiratörer till arrangörerna Micke Forsberg och Ulf Wiksten, framförde Sjöös Känslans partisan.
Kvällens ”näst sista höjdpunkt” blev gruppen Gråttfolk, som ursprungligen bestod av Micke och Ulf, men nu har vuxit ut till sex personer med en blandad repertoar. Gruppen fick extra färg av en glänsande mandolinspelare.
Se, detta blev en kväll där man verkligen kastade ut den ”jantelagens vaktmästare” som Sjöö skaldat om. Så mycket känslor, självförtroende och musikantisk glädje!