Musik
Concert fantastique
David Huang, piano och Magnus Holmander, klarinett.
Verk av Arvo Pärt, Francis Poulenc, Philip Glass, Avishai Cohen, George Gershwin, Benjamin Staern mfl.
Ett arrangemang av Luleå Kammarmusikförening.
Kulturens hus, lilla salen 13 oktober.
Alltifrån klassikerna Pärt, Gershwin och Poulenc till ett yngre garde med Avishai Cohen och Paquito D’rivera och som pricken över i – Janne Schaffer med sin vaggvisesöta ”Brusa högre lilla å” som extranummer.
Pianisten David Huang samt klarinettisten Magnus Holmander – två musiker up and coming men redan lagerförsedda och prisade – bjöd såväl på sig själva som på flera nummer med fint ensemblespel. Aftonen inleddes med en sonatin av britten Malcolm Arnold där mellansatsens lugna tempo och skimrande romantik hanterades väl. Sen var det dags för Arvo Pärts populära ”Spiegel im Spiegel” som normalt framförs med piano och violin (ibland cello) vilket i mitt tycke skänker styckets suggestivt repetitiva karaktär en större innerlighet. Klarinetten blir lite hård trots Holmanders mjuka frasering. Fransmannen Francis Poulencs ”Sonat för klarinett och piano” sägs vara ett av de mest spelade verken för klarinett – förutom adagiot i Mozarts klarinettkonsert kan tilläggas. Och återigen var det mellansatsens enkla, melankoliska molltoner som förförde.
Efter paus blev det mer jazziga tongångar – ”mer eklektiskt” menade David Huang; alltså med idéer och musikaliska flöden från olika håll. Och israelen Avishai Cohens (som själv spelat åtskilliga gånger i Sverige) ”Remembering” blev för mig något av kvällens clou. Här firade klarinetten triumfer i de bluesartade tongångarna. Den spann som en katt och skriade i högan sky till Huangs följsamma pianospel, melodiskt och njutbart. Stycket efter, av en av modern musiks giganter, Philip Glass, följde ett liknande mönster där klarinetten inte så mycket excellerade utan gav stämningar och grundfärger till pianots löpningar. Glass har ett omvittnat intresse av upplöst taktindelning för att istället förstärka det flödande i musiken.
Tre preludier av George Gershwin från 1926 stod näst på tur. Det blev svängigt värre där även ekon av hans ”Rhapsodie in Blue” kunde skymta till. Och klarinetten fick visa vad den går för i alla sina varierade uttryck. Inte lättspelat men Magnus Holmander klarade biffen med bravur.
Konserten avslutades med svensken Benjamin Staern (född 1978) som har en rik produktion bakom sig, bland annat två operor. Han har även samarbetat nära med Norrbotten NEO. Här spelades hans Scherzo Assurdo – vilket smått kakofoniskt spretade åt olika håll. Lite av ett musikaliskt plocke-pin. Men spännande blev det. Och kul med nya fläktar i musiken – som alltid.