Musik
Piteå Kammaropera gav Sir Harrison Birtwistles The Corridor i Christinasalen i Piteå, torsdag 29 september. Föreställningen ges på Kulturens hus i Luleå måndag 3 oktober.
Regi: William Relton. Koreografi: Monika Milocco. Dirigent: David Björkman.
Sångare: Emma Johansson och Mikkel Skorpen. Dansare: Luisa Denward och Felix Skalberg. Musik: Norrbotten NEO.
Det var Nordenpremiär på britten Sir Harrison Birtwistles föreställning ”The Corridor”. Sofistikerad modern musik där instrumentalverket ”The Axe Manual” vävts samman med hans kortopera ”The Corridor”. Det började med dans och gick sen sömlöst elegant över till opera. Och sammantaget gav det en frisk helhetsbild på detta olyckliga kärlekspar. Hon, Eurydike som blir ormbiten och hamnar i Hades, i dödsriket. Och han, Orfeus som lyckas blidka gudarna att få hämta sin kära hustru tillbaka till ljuset och livet på villkor att han aldrig vänder sig om och tittar på henne. Vilket han naturligtvis gör och som man förstås kan fundera ett otal gånger över varför i herrens namn han gör så?
Den inledande dansen handlar om tiden innan Eurydike dör. Vilka var de, hur levde de samman? Dissonanta pianoackord i basen ledsagar Luisa Denward som gör en mjukt följsam men bestämd Eurydike. Felix Skalberg bidrar med en lustfylld gestaltning av Orfeus’ smått desperata längtan efter struktur och ordning i livet. Mötas de tu? Nja, det vete katten. Dock, här firar Birtwistles musik triumfer. Mårten Landström på piano och Daniel Saur på xylofon, vibrafon och koskälla är ett smärre under av följsamt, lyhört samspel. Alltifrån sammetslena klangbilder till rent con fuoco (eldigt) om vi talar operalingo. Det var absolut mästarklass och bitvis bländande vackert.
I operadelen axlade sopranen Emma Johansson och tenoren Mikkel Skorpen rollerna som de älskande med den äran. Men här börjar det med ormbettet och Eurydikes död. Och vi följder dem när de vandrar upp mot den dörr som leder tillbaka in i livet. Men Eurydike närmast punkterar analysen med en sylvass replik riktad mot oss i publiken; This perfect love, this perfect match. Did you believe in it? Här har vi gått genom seklerna och torkat våra tårar över denna tragiska kärlekshistoria. Och så var allt en bluff. Ett manligt hittepå. Visst är det lite kul när klassiker ges en nutida dräkt!
Norrbotten NEO gav prov på tonkaskader såväl som sirligaste fioler och flöjter under dirigenten David Björkmans eminenta ledning. Ingen direkt insmickrande musik, snarare komplex, mångbottnad, förbryllande.
Varma applåder och lyckliga leenden.
Och utanför Christinasalen i blåmörkret gled en A-traktor mullrande förbi. Som en hälsning från en annan värld. Synd att de så sällan möts.