Ja, nog Àr Bo Selinder ett unikum! Han ingÄr i en svensk tradition av ordbegÄvade och spirituella textförfattande sÄngartister/kompositörer som Povel Ramel, Robban Broberg och han stÄr sig vÀl i det sÀllskapet, ung och vital. Han skiljer sig i sina texter frÄn det man hör i dagens rap och poetry slam, dÀr orden gÀrna blir för mÄnga och rimmen orena, maniskt meningslösa. Selinder rimmar rent och meningsfullt, alltid liksom sjÀlvklart, men ofta överraskande och humoristiskt. Och sÄ sjunger han sÄ att texten gÄr fram!
Programrubriken Ănnu mer unikt motiveras av att traditionella instrument saknas pĂ„ scenen. Bo Selinder kompas nu av vokalgruppen ACCJA, sex genommusikaliska sĂ„ngare, fyra kvinnor och tvĂ„ mĂ€n. Gruppen inleder utan Bo med den underfundiga Gubben i mĂ„nen, dĂ€r det visar sig att dessa sĂ„ngare textar lika bra som han, en sĂ€llsynthet i dagens musik och scenkonst. Annars Ă€r gruppen mest just en kompgrupp utan ord, men med ett enormt rytmiskt schvung. Och att orka leverera ett vokalt baskomp genom en hel förestĂ€llning Ă€r fantastiskt! Jag blir lika imponerad av ACCJA som av The Real Group.
MÄnga av gruppmedlemmarna gjorde ocksÄ solistiska insatser under konserten, som blev en hÀrlig show. Det rÀckte med nÄgra stillsamma omgrupperingar och lite rekvisita, en vintermössa och halsduk hÀr, en samling gangsterhattar och solglasögon dÀr (i lÄten Dom kallar mig skurk). Samt den tydligen obligatoriska scenröken, vars funktion jag aldrig har förstÄtt. Kanske var den ironisk i sammanhanget, liksom bara för att ⊠det skulle kÀnnas som show? Oftast var det vÀldigt svÀngigt och ibland sÄ fartigt och högljutt att texten dessvÀrre drunknade. Jag trodde verkligen inte jag skulle behövt ta med mig öronproppar till en vokalkonsert.
Somligt var mera stillsamt, lyriskt och eftersinnande, som Sov gott du lilla igelkott i konsertens mitt. Den hade man först inte tĂ€nkt ta med, eftersom hĂ€lften av kören grĂ€t nĂ€r den övades â och grĂ„ta och sjunga samtidigt gĂ„r inte sĂ„ bra. Nu blev i alla fall jag berörd och tacksam över framförandet. Liksom över extranumret, dĂ€r det sĂ„ddes âett frö i skallen för en bĂ€ttre mĂ€nsklighetâ. Ja, sĂ„dant kan sĂ„ngen Ă„stadkomma! Texter med en sĂ„dan lödighet som Bo Selinders vill jag höra flera gĂ„nger och kunna lĂ€sa (hur bra Bo och ensemblen Ă€n textar). Den hĂ€r unika timmen gick pĂ„ tok för fort!