En rumänsk tiger på flykt i Europa

Mockumentärens sätt att skapa illusionen av ett dokumentärt berättande, är ett effektivt sätt att peka ut det absurda i vår samtid. Sofia Jupithers uppsättning av Tigern som Riksteatern just nu turnerar med lyckas på alla sätt det går att få ut det mesta ur stilgreppet. Rumänska dramatikern Gianina C?rbunarius sibiriska tiger Mikaela har rymt från stadens zoo och genom ett antal vittnesmål från invånarna i staden får vi reda på hur de ser på henne. De välburna medborgarna benämner henne inte ens vid namn, läkaren säger "hon" eller "individen" medan de lägre ner i samhällskikten säger Tigern rakt ut. När Fredrik Gunnarson ska översätta de utländska turisternas vittnesmål utelämnar han det obehagliga. I vår stad tigger ingen, i vår stad stjäl ingen, intalar han sig. Tigern själv är aldrig med på scen, det är via andras ögon vi får bilda oss en uppfattning om henne, hon som helt sonika lämnat sin tigerunge på djurparken för att bli fri. Det hade varit kul att se barns reaktioner på den här föreställningen. Likt en disneyfilm med skämt som går barn över huvudet skulle Tigern säkerligen kunna locka en tioåring till skratt.

Att ha en babian, två isbjörnar, en säl och en noshörning på scen hade lätt kunnat bli tramsigt, men den torra humorn och den allvarliga undertonen gör pjäsen både rolig och becksvart på en och samma gång. Det är ett skratt som fastnar i halsen, för parallellerna till en samhällsfråga som få talar högt om i Sverige och Europa 2016 är inte svåra att dra. Den som inte har föräldrar födda här, den som först inte går att könsbestämma, är inte välkommen här, trots att nästan ingen av karaktärerna vill säga det rakt ut. Många ser nog den rumänska tigern som en allegori för en rom på flykt från ett liv i fattigdom som sitter med en pappersmugg i ett gathörn, någonstans i en europeisk småstad. I scenen när Åsa Perssons bankchef kräver äganderätten till tigerns päls som säkerhet för lån, eller när skolbyggnaden värnar om sina elever, är samhällskritiken som starkast. Djurvårdarens vittnesmål berör mig mest, när David Fukamachi Regnfors upplyst i vitt på en annars mörklagd scen deklarerar att han lämnat Facebook för att han är trött på hyckleriet: "Depression är något ni inte vill se, det finns ingen smiley som kan hantera det".

Pjäsen är det mest samtida jag sett på länge och det är synd att så få lockats till den enda föreställning som ges i Norrbotten under torsdagskvällen i Haparanda.

Kuriren rekommenderar

Läs mer: De hade högst inkomst i din kommun.

Läs mer: Lista över brotten i din kommun under 2015.

Läs mer: Känd skoterförare avled.

Läs mer: Se när hockeyspelaren får frispel på hästryggen.

Läs mer: Här hittar du samtliga fastighetsaffärer

Läs mer: Världskändisarnas udda besök i Norrbotten.

Läs mer: 14 personer du inte visste är från Norrbotten

Kuriren listar: 11 produkter som du alltid kommer hem med från Ikea

Läs mer: Kändisar som håller på Luleå Hockey

Läs mer: Hockeybloggen

Vill du ha nyheter från Kuriren på din facebook - Gilla Kuriren här.